Göteborgsposten – 19 april 1872, sida 1

— Och ewellertid skall allt möjligt göras för att bistå mrs Bradstck i hennes nöd; du lofrar mig ju det? — Ja visst, mitt kära barn, sade den gamle gentlemannen. Natarligtvis får jag ej synas dervid, och det är ett skäl hvarföre jag önskar att Frank vore återkommen. Han kunde ombestyra alltsammans för mig. Men naturligtvis skall hon i alla händelser erhålla råd och biträde. Lemna mig nu, mitt barn, ty jag måste utfärda min arresteringsorder. Du kan tillsäga en af betjeningen skynda till byn för att bedja Parker komma hit genast. Inom en halftimma derefter infann Parker sig. Han hade antagit sin konstapelsmin, hvilken var helt olika med den han i dagliga lifvet visade. Nu var hela hans skick fullt af värdighet och vigt. Han helsade god morgon på mr Womersley och stod afvaktande hans instruktioner. — Det här är en mycket obehaglig affär, Parker, sade der gamle gentlemannen. — Jag har ej hört enskildheterna deraf, sir, sade Parker högtidligt; om det är tjufskytte, såsom jag misstänker, måste jag ha ett par tre starka medhjelpare. En man kan vara eo konstapel men ändock ej vilja bli ihjelslagen, och det är ej annat än i enlighet med naturens lagar. — Det är ej någon tjufskytteaffär, Parker, sade mr Womersley; jag önskar att det vore. Detta var en önskan som Parker ej delade, ty han hade funnit att tjufskyttar till största delen voro starka och viga karlar, hvilka ej gerna läto taga sig utan angrepo dem som försökte lägga hand på dem. Dock gjorde han ingen anmärkning deröfver utan åtnöjde sig med att säga: — Hvad är det då, sir? — Det är en anklagelse för stöld, sade mr Womersey, framkastad mot mrs Bradstock. — Huru! utropade Parker i sin förvåning glömmande ul sin värdighet. Är mrs Bradstock anklagad för stöld, hon der borta i södra grindvaktarestugan ?