Göteborgsposten – 18 april 1872, sida 1

det likväl — under förutsättning att hon känt till förhållandet — bra besynnerligt att hon aldrig omnämnt det. — Du vet, onkel, huru obenägen hon är för att tala om sin man i något fall. Hon skulle ej ha kunnat vidröra det ämnet utan att ha återkallat och offentliggjort alla händelserna under sitt föregående lif och det skomliga sätt hvarpå hennes man dog. — Hon skulle ej ha kunnat undvika detta om hon sjelf ställt sig i spetsen för företaget, mitt barn, sade den gamle gentlemannen; men hon kunde ha omtalet alltsammans för dig som hon säger sig vara så djupt fästad vid, fullkomligt väl vetande att du skulle ha varit i stånd att vidtaga sådana åtgärder som kunde ha erfordrats för återställandet. Och sedan är det en annan sak: med all vår aktning och tillgifvenhet för mrs Bradstock få vi ej alldeles förbise den omständigheten, att hon aldrig gifvit någon förklaring om orsaken till att hon vid sin återkomst från Australien volde just denna trakt till uppehållsort. Det är en trakt som ligger långt afsides och som var alldeles okänd för henne förut; hon hade inga slägtingar här eller, så vidt mig veterligt är, någon den ringaste anledning till att i hela England välja just den här trakten. Jag måste säga att detta förefaller mig något besynnerligt. — Men det var just derföre att trakten var afsides belägen och att hon ej hade några vänner eller slägtingar här samt ej kände det ringaste till den, som hon valde den, sade Ellen. Jeg ser ej något besynnerligt häri. — Du vill ej se något besynnerligt häri, mitt barn sade den gamle gentlemannen småleendo. — Nå det kan väl hända, sade flickan något häftigt; jag låter i alla fall ej min tro på mrs Bradstock rubbec af något. Jag anser fortfarande denna anklagelse löjlig från början till slut, och jag bet iflar ej ett vi ganske snart skola kunna befria henne från densamma. (Forts.)