Göteborgsposten – 17 april 1872, sida 1

Utan egare . Af Edmund pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. Det var denna omständighet som först ådrog huset Grograms uppmärksamhet, och då han vid närmare undersökning fann att det var deladt i så många lägenheter att det snarare påminde om en kaningård än ett under uthyrningsstadgarne lydande hus, tänkte han på det gamla ordspraket Åju flera man desto bättre lycka och hyrde ett vindsrum som händelsevis var ledigt. Alla slags näringstång bedrefvos i detta hus, från jordvåniugen der manglar voro i ständig rörelse, ända upp till takäsen. Värden i huset var skräddare, och hang verkstad befann sig i nedra våningen; der suto vid fönstren han och hans gesäller med benen korslagda under sig på fullkomligt österländskt maner. Han var en liten rörlig man, denne skräddare, och ehuru märkvärdigt fitig i sitt yrke fann han tillräcklig tid att under arbetet gifva akt på hvar och er som gick in eller ur huset, hoppa ner från sitt bord, rusa ut i korridoren och antasta dem som antingen voro främmande för honom eller hvilkas utseende han ej tyckte särdeles om samt på samma gång hålla skarp tillsyn öfver arbetets gång och hvad som passerade på gatorna. En snickare och förgyllare hade en lägenhet i samma våning och en gentleman, som kallade sig generalkgent, men som hufvudsakligen tycktes göra affärer i speldosor och uppstoppade foglar, en annan. I våningen uppöfver bodde en biljettförsäljare vid någon teater med hustru och barn, en gentleman som försåg nägra tidningar med sensationsliteratur, en tysk som var ) Forts. fr. N:o 87.