Göteborgsposten – 16 april 1872, sida 1

han ej vara herre öfver sin egen tunga och han fruktade de möjliga 1öl)derna af sin brist på törsigtighet. Dessutom hade denne store, grofve, kraftfulle man erkännt för sig sjelf att han hyste en låg fruktan för den lille mannen, sem liksom tagit honom kro poligen ib esittning och bestämde allt havs görande och låtande. Han gömde ej att han lofvat mr Pentveazles att hålla sig alldeles skild från sina gamla bekantskaper och hin föreställde sig huru strängt den lille gentlemsnnens vrede skulle drabba honom derest denne upptäckte att hans föreskrifter ej blifvit åtlydde. Det bör äfven anmärkas stt ehuru Grogram allt emellanåt knotade öfver den underdånighet hvari han hölls af sin chef, voro dock hans känslor mot denne individ ingalunda den rena afskyns. Tvärtom den alughet och fintlighet hvarmed mr Pentweazle fattat och utfört deras filttägsplan, allt ifrån sion ankomst till Hobart Town intill närvarande ögonblick — ehuru den hittilla ej krönts med framgång — uppräckte förvåning och beundran hos Grogram, som efter hvad han sjelf medgaf knappt någonsin haft en ogen id6. Derjemte fanns hos Grogram en känsla af beroende som allt sedan de blifrit förda tillsammans varit stark hos honom och på senare tiden tilltagit så betydligt i styrka att, då hav var öfverlemnad åt sina egna resurser, kände han sig fullkomligt hjelplös i saknad af den ledande hand på hvilken ban under en så lång tid litat. Föreningen af dessa känslor bestämde Grogram för att qväfva den lust han möjligen kände till sina gamla bekanta och förmådde honom att söka en bostad i en del af hufvudstaden der han var fullkomligt okänd. Han fann ett sådant rum han önskade högst uppe i ett stort hus vid en af gatlabyrinterna i Soho; ett hus hvars dörrposter voro prydda med handtagen till en massa ringklockor, hvilka naturligtvis dock mycket ofullständigt angåfvo antalet af hyresgäster i huset. Maltdrycker tycktes ej vara förvisade från detta ställe, ty ölbäraren från den närbelägna källaren tycktes knappt ha annat att göra