Göteborgsposten – 12 april 1872, sida 1

Utan egare ). At Edmund Pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. Mr Pentweazle hade kvappt tid att stoppa ner papperet i sin vestficka igen förr än dörren öppnades och mr Womersley visado sig. — God morgon, sir! sade den gamle gentlemannen muntert; jag är ledsen öfver att ha låtit er vänta, men saken är den att om några dagar skall min niece, som bott hos mig i många år och som jag snser för min dotter, träda i brudstol och det råder till följe deraf litet oreda i huset. Det är alltid en mängd förberedelser till dylika ceremonier — ett bråk hvarom ingen kan göra sig begrepp som ej erfarit det och varit i samma belägenhet. Har ni någonsin varit i den belägenheten, sir? — Nej, sir, svarade mr Pentweazle, det är en olycka som jag blifvit besparad. Jag är glad öfver att kunna lemna er den upplysningen att jag aldrig haft en dotter och aldrig en nigce. Hade jag varit så olycklig, skulle jog helt säkert ej försökt att stärka slägtskapsbandet. Lyckan har varit så till vida huld mot mig att jag nu ej eger en enda slägting i verlden. — Ni är en något cynisk man, sir, sade squiren torrt. — Jag talar om verlden sådan jag finner den, sade mr Pentweazle, och då på den tiden när Jag hade slägtingr eller erkände att jag hade några ingen af dem någonsin hade godheten att dö och oväntadt lemna mig i arf någon stor skuldfri egendom, utan de tvärtom plockade ifrån mig sovereigns, half-sovereigns och till och 9) Forts; fr. N:o 83.