Göteborgsposten – 11 april 1872, sida 2

sSetsåtter. och delta på goda skal, annu alltjemt lifligt de europeiska pressen, isynnerhet den engelska, hvilken nödgas erkänna, att den gamle konserative partichefens entusiastiska mottagande pi sjelfva hufvudorten för hans motståndare, rittnar om en märklig omkastning i hela len engelska allmänhetens uppfattning och opinionOrsaken härtill söker man på olika sätt att utleta; men sanna förhållandet är vil det, att man i England såväl som annorstäds går till mötes en ganska omfattande svänging i partiställningen och allmänhetens förlållande till denna. Betecknande är ock, att Yssraeli i sitt tal fann sig böra uppträda till srsvar för de monarkiska institutionerna genemot republikanismen, för hvilken man tror, att den Gladstoneska ministören genom sin nållningslöshet banar väg. Icke. mindre beteckande är, att ban gjorde frågan om konungadöne eller republik till en penningfråga, ett enkelt räknestycke. Disraeli kom härvid till det resultat, att — den republikanska regetngsformen it. ex. Förenta Staterna är dubbet så dyr som den monarkiska i Eugland. Kogressen i Washington utgöres af 359 medlemmar, och en hvar af dem erbåller i gage 5000 dollars om året, hvilket i förening med reeanslaget gör 389,000 p. sterl. (7,002,000 rdr rmt) eller precist så mycket som drottningers af England civillista upptager. Härtill komma ytterligare utgifterna till de särskilda staernas lagstiftande församlingar, hvilka räkna 5,010 medlemmar, hvilkas årliga arvoden, förutom godtgörelse för resekostnaderna, uppgå till 350,700 pund (6,312,600 rdr). Det är hkväl naturligt, att man med en dylik bevisföring bevisar rakt ingenting. I afseende på utrikespolitiken har det under senare åren icke rådt någon meningsskilnad i England. De tvenne partier, mellan hvilka makten vexlar, ha i denna punkt inskränkt sig till att beundra hvarandra, och någon skilnad har icke märkts under de hvarandra följande utrikesministrarne. Det var Disraeli, som på sin tid förklarade England för en asiatisk makt, och den nuvarande lord Derby, hvilken visat en nästan liknoöjdhet, var till den grad hela Englands man, att man önskat att få se honom i spetsen för utrikesministeriet, hvilket parti som än var vid rodret. Torierna ha i utrikespolitiken alldeles svikit sitt program och sina traditioner och icke gjort något försök att draga folket till sig genom en verklig national politik. Alabamafrågan synes emelleruad hafva gitvit de konservativa lust att lemna sin passivitet i utrikes apgelägenheterna, för att åtminstone begagna dem som ett medel till opposition. Disraeli vältade hela ansvaret för törvecklingarne med Nordamerika öfver på det nuvarande kabinettet, fastän det är en känd sak, att det var lord Derby, som tog det afgörande steget in på den vägen, som genom en följd af förödwjukelser ledt England till den punkt, å hvilken det nu befinner sig. I afseende på de icke mindre kritiska förhållandena i Orienten yttrade Disraeli, att om den aflidne lord Derby år 1853 styrt England, så skulle man undvikit Krimkriget, hvilket var orsaken till hela förvirriogen i Europa. Oaktadt denna förklaring uttalade sig Disraeli med stort ogillande öfver, att Gladstones kabinett släppt de genom detta krig vunna resultater. Iluru behandlade den nuvarande regeringen Svartahafsfrågan? sade han. Då furst Gortschakoff ville begagna händelserna till att kullkasta pariserfördraget. afsände regeringen en diplomat, för att han skulle förklara för furst Bismarck, att om Ryssland fasthöll vid sitt beslut om att tillintetgöra Krimkrigets resultater, så skulle följden häraf bli ett krig med England. (Det var Odo Russell, f. n. sändebud i Berlin, åt hvilken deita uppdrag gafs, och man torde erinra sig, att Gladstone fullständigt desavouerade honom i Underhuset). Ryssland önskade icke krig. Jag tror, att det skulle gjort halt. Men plötsligt gick H. M:ts regering in på öfverenskommelsen, hvarigenom England medgaf parisorfördragets kränkning och gjorde sig i en kongress till garant för sin egen förödmjukelse. Följden af denna stora svaghet blef, att Ryssland snart skulle vara herre i Svarta Hafvet. Den tid är icke långt borta, då vi skola höra omtalas den ryska makten vid Persiska Viken, och jag vill öfverlemna åt eder sjelfva att föreställa eder, hvad intryck underrättelssn härom skall komma att göra på det engelska Indien. Här kom det slutligen fram, hvad som under en följd af år tyngt på de mera skarpsynte engelsmännens själ, medan man i Underhuset uteslutande fordjupat sig i inre resormfrågor eller finansiela angelägenheter. D sraeli vill ru likväl åtminstone ha den asia. tiska stormakten Eogland bevarad, och hans fruktan för, att äfven denna ställning är hotad, är endast allttör påtag ig. På ena sidan törlamar tvisten med Nordamerika Englands verksamhet, å andra sidan har det oåterkalleligt förlorat den franska alliansen, och slutligen har Ryssland vidtagit och vidtager alltjemt ytterligare förberedelser, hvilka skola göra det till en vida fruktansvärdare motståndare, än det var under Krimkriget, då det träder åter aktivt upp. Tysklands riksdag öppnades som bekant i Måndags. Bland ärenden, som lära skola komma i fråga, nämnes äfven den så mycket omtalade kanalen mellan Östersjön och Nordsjön. Handelsministeriet i Berlin har FRA AA Ke —