Göteborgsposten – 11 april 1872, sida 2

Från Utlandet. Ä Historien har äfven sina lustiga blad Bland de många verk, som rörande Frankrike, Napoleon III Åc. utkommit under senare tiden, är äfven en bok, hvilken onekligen har sin piksanta sida. Det är en diger volym om 528 sidor och har till titel: IL Allsmagne aux Tuiileriis de 1850 a 1870. Tendensen i denna i lexikooform affattade bok är att visa, huru ätven i Tyskland servilismen kunnat frodas, uttryckt i en massa lofoch tiggarebref till Napoleon. Utgifvaren Henri Bordier, hedersbibliotekarie i nationalbiblioteket i Paris, förklarar i sitt sörord, att han velat opartiskt erbjuda vetenskapen och filosoferna en rik ekörd af psykolologiska erfarenhetsrön i hänseende till studiet af den tyska karakteren. Och rik är skörden, bestående af ej mindre än 1821 bref, fastän utgifvaren utelemnat en massa och fastän en stor mängd brunno upp vid Tuileriernas förstöring under Kommunen. Vi meddela här följande uppgift å en del af dessa bref: År 1863 begärde ett antal borgare i London hos kejsaren, att han skulle införlifva Pfaltz med Frankrike. 1865 anhöll det bemliga sällskapet Bundschuh, att Frankrike måtte inskrida mot Preussens brutala upptradande. In baronessa v. Beust i Wildschufz begär ett lån af 160.000 floriner En Baurath i Leipzig beder om 50,000 fres räntefritt lån eller om ett årligt anslag af 20,000 fres, för att upprätta en tidskrift för andlig sång. Då han ej får något svar, nedsätter han sina anspråk och begär blott 20,000 fres som lån, hvilken summa han tillochmed vill förränta med 4 5, eller i annat tall ett årligt understöd af endast 1600 eller 1800 fres. Han frågar derför: ÅÅr det väl möjligt, att kejsaren ej skulle ha en sådan summa till ötverlopps för Herrans skull. Det är likväl icke alltid fråga om penningar. En pipfabrikant erinrar kejsaren om, att han förut skänkt horom ett vackert cigarrmunstycke; nu går hans affär illa, hvarför han uppmanar honom att till vedergällning förmå sultanen att skicka honom ett par kistor turkiskt fjöskum. Andra äro ännu anspråkslösare. Så t. ex. ber en om gamla sällsynta brefmärken, en annan om sigill, flere om fotografier. En hel buudt bref innehälla framställningar om Hederslegionens torarande; och äterfinner man bland namnen på dessa brefskrifvare flere, hvilka man icke skulle tilltrott det, såsom t. ex. forf. Hackländer i Stuttgart, hvilken under och etter kriget i sin tidskritt Uber Land und Meer i så mänga hundrade träsnitt låtit Frankrike och dynastien Napoleon framstå i en hånad form. Ett geheimeråd Carus i Dresden fogar till sin begäran en erinran om, att kejsarens farbror dagen töre slaget vid Leipzig loivat honom Hederslegionen. Anbud i massa strömma till kejsaren, dels reala — såsom 200 kräfior från en köpman och från en skomakare i Leipzig ett par stöflor som skola enkom passa den kejserlige priusen — dels finansplaner, meddelanden om nya uppfinningar af alla slag c. De tyska poeterna ha naturligtvis äfven till kejsarens lot strängat sina lyror. D:r Bicking har sådunda genom Napoleons Cesars Lefnadinspirerats ill ett drama Cato och Cesar-. En kompositör Böhner i Gotha insänder en symfoni till kejsarens örmälningsfest. Då han icke hör något vidare om den, frågar han, huruvida han skall skicka en af