Göteborgsposten – 9 april 1872, sida 2

DH——— — General Trochus process mot . Ne ; tian. Figaro. (Korresp. till Göteborgs-Posten). Paris d. 3 April. Innan jag går att i korthet resumera general Trochus märkliga törsvar — försvar är ordet, ty -å-om flera gänger aumärkts, är det i sjelfva verket käranden, Trochu sjelf, som saken galler — vill jag anmärka, att hr Grandperret genom sitt häftiga antörande, hvilket mera liknade en generalprokurators ansvarsyrkaude än en advokats pläderande, uppenbarligen mera skadat än gagnat sin klieuts sak. Genom sin våldsamhet och siva öfverdrifter sköt han ötver det mål, hvilket hans vältalighet med mera lugn skulle haft större utsigt att vinna, och lade grunden till sympati der han afsåg att väcka indignation. Trochu, som visar sig vara en habil man, förstod att skickligt begagna sig af den stämning, som han såg vara rådande i auditoriet och som han kunde ha skäl att antaga skulle delas af juryn. Han påtog sig frankt och utan omsvep rollen at anklagad, och försvarade sig med klarhet, energi och vältalighet. Han förstod att inlägga i sina ord och i sin röst en prägel af uppriktighet, som ovedersägligen gjorde ett ytterst lifligt intryck och intog till hans törmån äfven dem som på förband voro stämda mutvilligt mot honom. Hans vältalighet och hans utförssätt äro begge af ett visst egendomligt sätt. Bland alla de framstående talare, som hittills uppträdt, och jag tillägger äfven mäster Lachaud som först talar i morgon, är han den mest passionerade och orden strömma lidelsefullt ötver hans låppar. Hans röst är emellertid icke behaglig; han öfvergår plötsligt från ett entonigt, något snörflande läte till en skrällande häftighet. Hans ansigte är under tiden lika egendomligt att iakttaga. De blåsvarta ögonen hålla sig länge stirrande, man tycker nästan medvetslöst, på samma punkt, derefter flamma de plötsligt till och samtidigt ötvergår hans blekhet till en hflig rodnad. Hans gester äro mycket enformiga, de bestå utesiutande i att höja begge armarne ötver hufvudet och likasom slå takten till hans ord i luften. Dessutom springer han tram och tillbaka och presidenten måste upprepade gänger bedja honom adressera sig till juryn och icke, som han gör, till publiken. Det ena med det andra, framföralli naturligtvis hans sinnesrörelse, gör att han b: finner sig i ett oupphörligt svettbad. — Han kande nogsamt, började han, att ban vore oförmögen att svara på dessa deklamationer, som man nyss hade hört, men han skulle tala med loyaut och med hela sitt bjerta, och hoppades att de, som nu icke äro med honom, skulle blifva det. Hr Grandperrets anförande hade uppfyllt honom med förväning, ty udenue hade icke ens upptagit till besvarande de vittnesmål som här blitvit atgifva. Att höra denne, skulle man tro, att mobilgardet aldrig var annat än ett stöd för revolutionärerna, ett demagogiskt pretoriangarde. Af de aderton bataljoner, hvaraf det bestod, voro emellertid sex förlagda i forterna och gjorde der tappert sin skyldighet; dessa sex äro således råddade. De andra tolt voro förlagda i S:t Denis och arbetade på befästningarne; äfven deras upptörande var till att börja med godt,