Göteborgsposten – 8 april 1872, sida 1

ning som grindvakterska här, mrs Bradstock? Om ni har någon annan inkomstkälla? — Det har jag icke, sir! sade qvinnan harmset rodnande. Huru vågar ni göra mig dylika frågor? — Jag sade er ju nyss att jag ej hade någon rättighet att göra det, men att det skulle vara bäst för er att svara lugnt och sanvingsenligt. Ni har ej någon särskild inkomstkälla, säger ni? Jag trodde att ni hade det. — Jag her haft en gång, men jag har den ej nu. — Aha, sade mr Pentweazle, ni har tagit lifvet af gåsen och det finnes ej flera guldägg! Det här börjar se ledsamt ut. Folket här i trakten pratar — ni vet, mrs Bradstock, huru landtfolket sqvallrar — om att ni tillkännagifvit er ha för afsigt att gifva er gosse en högre uppfostran. Qvinnan spratt till. — Ja, ni förvånar er öfver att jag hört det? Jag hör en hel mängd saker, må ni tro. Nu vill jag veta huru ni, ifall ni icke eger de särskilda inkomster man påstår er ega, kan ämna låta uppfostra er gosse till gentle-. man — ty på det sättet skall han bli uppfostrad, efter hvad byfolket beskref för mig? — Jag vet ej att jag kan ha någon skyldighet att svara er. sade mrs Bradstock. — Ej den ringaste, sade mr Pentweazle; men jag skulle dock råda er att svara. — Nåväl, det finnes en person som intresserar sig för mig och min gosse och som lofvat att betala för hans uppfostran. : — Verkligen? sade mr Pentweazle. Då måste jag besvära er med att uppgifva namnet på denne välvilligo person och äfven den källa hvarifrån ni erhöll den särskilda inkomst hvilken, efter hvad ni uppgifver, blifvit afbruten. — Hvad är ert ändamål med denna fråga? — Hufvudsakligen nyfikenhet; ingeuting mera. — Och om jag vägrar utt svara er? i