Göteborgsposten – 5 april 1872, sida 2

edan i hög grad den engelska pressen. Med käl fioner man sig förvånad öfver, att en rppets stråle om bättring i de bekymmerulla förhållandena kunnat nedtränga i dessa sedre samhällslager och der väcka till lit ej lott önskan efter en ändring, utan äfven kraft ch beslut att genomföra en sådan. Också inner man här, att det är en enskild man, ugången ur jordarbetarnes egen krets, en man med utomordentlig energi och klart omdöme, vr Joseph Arch, som väckt de slumrande känslorna till lit och nu står i begrepp att i spetsen för tillgifna anhängare kasta sig i en vidt utseende kamp för höjandet af en hel och stor samhällsklass. Times innebåller en särskild korrespondens från södra Warwickshire, der rörelsen först utbrutit, hvilken korresp. är af synnerligt intresse, hvarför vi ur densamma här återgitva följande: Rörelsen hade sitt ursprung i Wellesbourne, en betydande jordbruksidkande by, omkring en svensk mil från Mordaunt, omgitven af egendomar tillhörande sir Charles Mordaunt ock mr Lucy samt en eller ett par smärre jordegare. En lugn förberedelse hade antagligen pågått under någon tid bland de arbetande klasserna, och denna kulminerade på ett möte, som hölls d. 13 Februari på Wellesbournegreen, i ändamål att bilda en jordbruksarbetareförening i ötverensstämmelse med andra yrkesföreningar. På detta mote framkom en mr Joseph Arch och öfvertog nu ledningen af saken, hvilken han tyckes skola bibehålla. Mr Arch är en i måuga afseenden anmärkningsvärd man, och fastän han kallar sig för blott en jordbruksarbetare, är han dock lika mycket ötverlägsen den typiska jordarbetaren i fysiskt hänseende, som han visat sig vara det i atseende på mod och själsegenskaper. Han är omkr. 45 år gammal och han berättar om sig sjelf, att han sstrikades för egen del för 22 år sedan, i det han vägrade att emottaga de knappa aflöningar, som arbetsgifvarne i hans grannskap erbjödo, och genom att gå länga sträckor för att erhålla bättre afloning. Han brukade gå dit, der han kunde få de bästa vilkoren, i det han begaf sig till sitt arbete på Mändags morgon och icke återvände till sitt hem förrän på Lördags qväll. Under veckan kunde han inbespara åt sig kostnaderna för logis genom att sotva i sina kläder i något skjul eller uthus; och följden af all denna flit och sjeliförnekelse har varit den, att ban ej allenast förtjenat vida mera penningar, än andra af sin klass, utan äfven varit i stånd att skaffa sig en ganska omtattande bildning samt väl upptostra en famij af sju barn. Han har under någon tid predikat bland Wesleganerna och har derigenom lärt sig att tala flytande. På mötet i Wellesbourne förordade han den nya föreningens bildande i ett tal, hvali han på samma gång uttryckligen förklarade för sina åhörare, att deras sammanslutning endast finge afse försvaret och att de, huru starka de än måue bli, icke skulle låta sig förledas till att handla oadelt och orättvist mot sina arbetsgitvare. Han skildrade jordarbetarne såsom den mest förtrampade och undertryckta af alla klasser i samhället och tramdrog ett exempel på en sådan, som arbetade från kl. 4 på morgonen till kl. 8 på aftonen, törutom Sondagarne, då han arbetade från kl. 5 till 6 på qvällen. Denne man arbetade 100 timmar på sju dagar för 12 sh. 6 d. — 14 d. i timmen! (Det finnes dock länder, der arbetslönen är annu lägre, men också lefnadskostnaderna lägre.) Han redogjorde vidare för den allmänna karakteren i de föreslagna föreningsanordningarne, såsom gretskapets indelning i distrikter, tillsättandet af tjenstemän, uppsamlandet af penningar o. s. v. Hulvuuandamålet var att erhålla en tillokning i lönen af 1 sh. om dagen, hvilket skuile göra 18 sh. i veckan. De ekulle vara torståndiga i sina fordringar och tillstäuja en person, som vore mindre arbewduglig, att nöja sig med mindre än 18 sh. i veckan (hvarmed hau vill törekomma det förderfliga systemet hos andra yrkesföreniugar, att de fordra lika afloning för alla sina medlemmar, hvarigenom naturligtvis arbetsdugligheten sjunker och fliten blir en saga blow.) De voro änuu icke förberedda på att fordra det nio timmars dagsverkel, som andra arbetare ford a, utan skulle föredraga att få motsvaranue afloning pr timme. Om de icke kunde få den begärda förhöjningen, måste de utvandra. Han saue: Huusvu Bay uch Chicago skulle helsa dem välkomna. De benölva blott göra en veckas segling, och deras arbete skulle snart afkasta åt dem hvad de askade; de unga männen behötde dertör icke finna sig i art sluta siva dagar på arbetshuset etter en bekymmertull tillvaro på 12 sh. i veckan. Mr Arch har alltid varit tillstades vid liknande möten i andra byar och hufvudsakligen utvecklat siva tankar öfver samma ämnen, uppmanande arbetarne att begära sin rätt för att kunna torttarande vara hederliga samhallsmedlemmar utan att falla den allmänna barmhertigheten till last. Med allt detta har Arch visat en hotsamhet, en strätvan efter att vara sanningsenlig i sina uppgitter och en itver i au uppmana arbetarne att letva tredligt och icke begå några förseelser, som visa, att han är särdeles lämplig att föra kampen till ett lyckosamt slut. Också ha jordarbetarnes möten varit ytterst lugna och fredliga. Icke desto mindre ha mötena åstadkommit en ej riuga bestörtning bland arbetsgitvarne i trakten, och d. 9 Mars gjorde jordarbetarne i Wellesbourne, vid underrättelsen om att deras anspråk icke kunde beviljas, strike till ett antal af 200 man. D. 13:de hölls ett stort möte af jordegare och arrendatorer under ordförandeskap ar sir Charles Mordaunt, hvilket uttalade ett allmänt missnöje öfver föreningen, hvarjemte man kom öfverens om. att en hvar at arbetsgitvarne skulle så mycket som möjligt motsätta sig siva arbetares fordringar. Joseph Arch är, såsom läsaren finner, en särdeles intressant personlighet, som skall utan tvitvel komma att spela en framstående roll i den nya rörelsen. Det skall visserligen komma att ske honom, såsom mången annan i hans ställning, att rörelsen skall locka massorna längre och på andra vägar än han vill, men de skola dermed också snart få sin styrka splittrad och bli förlamade, då erfarenheten skall åter drifva dem tillbaka på den väg Arch utstakat och på hvilken de skola under hang ledning kunna komma framåt, nu med ökad kraft och insigt mot ett mål, som ej har några gäckande töckenbilder, men hvilar på fast mark och kan sprida välsignelse och lycka omkring sig. — — MM — — mm Mm — — — Den 1 d:s var hela Holland i festlig rörelse. Hvarje stad hade anordnat fester, utdelningar till de fattige, processioner, offentliga foredrag, musik, illumination, fyrverkeri. Militären paraderade i garmsonsstäderna och konungen begaf sig i all sin ståt till den lilla staden Brielle, för att der lägga grundstenen vill ett monument, hvilket skulle resas till minne af denna dag, på bvisken Holland för pr 1 1— — nm mH iv I