Göteborgsposten – 5 april 1872, sida 2

tets-aktörer. Detta stycke efterföljdes äfven af nägra ypperliga studemqvartetter. Sängarne inropades under dundrande applåder och hade då artigheten att sjunga ännu ett stycke, Brudefarden i Hardanger. Aftonen afslutades med Flöjrbläsaren, romersk vådevill i en akt af Jules Moineaux, gallisk musik af Herv6, der konsul Dailius representerades af en svensk tjensteman, densamme som är Connu bland sina bekauta och äfven deltagit i första pjesen, under det hans bekauta flöjtblåsare återgafs af en 5föga uppblåst sångare och Cucurbitus af en sgom inte är så elak, som han gör sig, Tulipia, dennes gemäl, af en ganska utbildad aktris, den Ånuldaste bland de hulda, samt slafvinnan Busa af den -käraste bland de kära. Såväl musik som text och utförande väckte utomordentlig munterhet och skallande bifall. Det hela var en i allt fullkomligt lyckad tillställning, hvilken gör utförarne stor heder