Göteborgsposten – 5 april 1872, sida 2

v — kattegangsoch Folissaker. Rådhusrätten. Sjörättemäl. I Onsdags företogs åter till behandling vid rådbusrättens andra och tredje afdelningar de af direktionerna för Stockholms sjöförsäkringsbolag och sjötörsäkringsbol. Neptunusi Stockholm mot befälhafvarne å ångf. Ingeborg, kapt. C. L. Pettersson, och å ångf. J. J. Ekman?, kapt. G. M. Lithman avhängiggjorda åtal med yrkande om ersättniug och ansvar för det de genom vårdslöshet och försummelse att vidtaga åtskilliga försigtighetsmått varit vållande till nämnda sartygs förolyckande. Såsom ombud tör ifrågavarande sjötörsäkringsbolag uppträdde äfven denna gång v. häradshöfd. Victor Landegren från Stockholm. Först företogs Å andra afdelningen målet mot kapt. Pettersson, som genom sitt rättegångsbiträde v. häradshötd. O. T. Chrysander inlemnade ett skriftligt anförande rörande de mot honom gjorda påstäenden och beskyllniogar. I denna skrift yttrades bl. a.: Efter en inträffad sjölycka är det ganska vanligt att hvarjehanda anmärkningar göras mot befälhatvaren, antingen att han bordt följa en annan kurs eller ock att han törsummat vissa törsigtighetsmått. Efteråt, sedan olyckan timat. bör det ej heller vara svårt att föreslå hvad som hade bort göras eller underlåtas för att undvika skadan, men dessa i den lugna kammaren tilikomna studier sakna oftast all tillämpning i praktiken. Då de omständigheter käranderna åbervpat till stöd för sina stämningspåståenden icke innefattat några bevis mot honom att han varit vållande till ängarens förolyckande yrkades att käromålet måtte ogillas, helst karanderna ej förmått att föra honom till last någon bristande personlig verksamhet i utöfningen af hans befälhafvarebesattning. Mäleis vidare behandling uppsköts på kärandeombudets begäran till d. 8 nästk. Maj. Omedelbart derefter företogs å tredje afdelningen mälet mot kapt. Lithman, som i rättegåvgen duräddes af fil. d:r Ph. Leman, hvilken inlemnade en svarsskrift som i förkortning är af följande lydelse: Till en början och såsom bemötande i hufvudsak vill jag endast erinra att den dag, neml. d. 25 Augusti sisuidet år, då ångaren J. J. Ekman förolyckades å Jutlands N.V. kust rasade i hela norra Europa och i syunerhet i Skagerrack samt Nordsjön en för nämnde årstid ytterst oväntad och till sina härjningar serdeles fruktansvärd orkan med en i ordets sanna bemärkelse förlärligt ölverbrytande sjö. pårf m. kastade vinden sig från S.V. till V. samt derefter till V.N.V. I följd häraf intog mitt fartyg ett särdeles farligt läge till den allt mer och mer växande sjön, ty brottsjöarne kommo tvärs på sidan och öfverbrytningarne blefvo allt mer och mer förstörande. Trots detta försökte jag dock så länge möjligt var att låta fartyget ligga N.V. hän, men då sjöarne började att störta in i maskinrummet blef jag nodsakad att vända på det att ej elden under maskinen skulle släckas samt fartyget förfyllas med vatten, hvarigenom samtliga ombord varande skulle gått ohjelpligt förlorade samt spårlöst försvunnit i djupet. Då enligt min bestickräkning vi med den behällna kursen skulle gått klara land samt min vidtagna manöver således var det enda sätt hvarigenom besättning, passagerare och sartyg kunde räddas, så anser jag mig hafva gjort allt hvad i min förmåga stått för att afvärja den timade olyckshändelsen och är jag derför förvissad om att hvarje man af facket skall finna att de tör mitt anseende och mitt lefnadsyrke ytterst kränkande beskyllningar för vårdslöshet och försummelse som mina vederparter mot mig framkastat äro i högsta måtto orättvisa och obilliga. Visserligen hade jag i min sjötörklaring kunnat skildra en hemsk scen på hatvet med alla de fasor och de rysligheter som törekomma vid ett fartygs förolyckande under sådana omstandighe ter, som vore för handen vid ångaren J J. Ek. mans strandning, men jag ansåg det vara tillräck ligt att i sjöförklaringen enkelt skildra sjelfva hän delsens gång utan att utmåla densamma med alle handa uppskakande kommentarier, helst det är nog samt bekant att genom den ovanligt hårda orkar som rasade d, 25 Angusti 1871 ej allenast nämnd: ångare utan äfven hundratals andra fartyg gingo för lorade. Många bland dessa sjönko i öppna sjön mer besättning och allt, andra kastades mot land ocl splittrades, dervid de flesta af besättningarne om kommo. Derför tror jag ock att min besättning räddning bör till stor del tillskrifvas wig och är ja förvissad om att min besättning skall vitsorda rik tigheten af denna min mening de af kärandeombudet mot mig gjorda mer speciella beskyllningar får jag, hvad fjerde punkte