Göteborgsposten – 3 april 1872, sida 1

Ni var den man som förledde min stackars man till brott och last. Om ni ej hade funnits, skulle han nu ha varit här ibland oss, en hederlig man, och jag skulle ha varit hvad jag aldrig mera skall bli, en lycklig qvinna. Orsaken hvarföre ni är här vet jag ej; utan tvifvel är det i något ondt uppsåt. Ni har naturligtvis flytt ur fängelset; men ni skall bli förd tillbaka dit, såvida ni ej genast och för alltid lemnar denna trakt. Kom hit, George, ropade hon till gossen som kom utspringande ur det andra rummet; rör ej vid denne man, gå ej nära honom. — So så, Joseph Grogram, bort härifrån! Jag vill ej ha mitt barn besmittadt ens af er närvaro. Ni vet att ni är i min makt, och jag skall veta att begagna den; ty om jag någonsin får so er för mina ögon mer, skall jag sannerligen angifva er såsom en förrymd deporterad. III. Grogram yttrade ej ett ord. Han slank ut ur huset som en slagen hund. Han passerade förbi mrs Bradstock som stod med gnistrande ögon, upplyftadt hufvud och utsträckta armar — passerade hastigt och lugnt förbi henne samt begaf sig ut på landsvägen, Till och med der tycktes han vara underkastad vorkniogarne af den förödmjukelse han undergått. Slokande utefter häckarne sramskred han under ett sakta mummel, hvilket innehöll en blandning af svordomar, klagoutgjutelser öfver hans otur och det sätt hvarpå allt tycktes gå honom emot, förbannelser öfver den qvinna som kännt igen honom och hotat att angifva honom. — Jo nu råkade jag riktigt väl ut! Den här kommersen var värre än någon annan. Jag tänkte jag att jag skulle råka i förlägenhet och blanda ihop saker och ting eftersom jag har så svårt för att komma ihåg något, jag tänkte att den historia jag skulle föra tilllbaka till den lille karlen ej skulle bli mycket värd ; men aldrig kunde