Göteborgsposten – 3 april 1872, sida 1

Utan egare ). Af Edmund Pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. vid denna tid hade Grogram hunnit i närheten af den södra grindvaktarestugan. Då han såg upp varseblef han mrs Bradstock i portlidret, sysselsatt med att binda upp ett träd. Hon märkte honom ej först, men han hostade till och ådrog sig derigenom hennes uppmärksamhet. — Om förlåtelse, sade han då han såg att hon vändt sig om och betraktade honom. Jag är en vandrande arbetare på väg till Liskeard. Jag har gått lång väg denna morgon och skulle vara mycket tacksam om ni ville gifva mig en drick vatten. (Kan ej hitta på något annat; måste svälja vattnet.) — Gerna, sade mrs Bradstock; stig in och hvila er, ty ni måste vara trött efter er promenad. Stig in medan jag går och hemtar vattnet. Hon steg åt sidan för att han skulle kunna passera förbi henne i portlidret och pekade på en stol derinne; tog derefter ett glas i handen och gick att fylla det vid en pump som stod i trädgården. Grogram satt i en stol med ansigtet vändt mot dörren och solen skinande honom rakt i ansigtet. Då mrs Bradstock nalkades, såg hon på honom och släppte ögonblickligen glaset, på samma gång uppgifvande ett anskri. — Hvad är det? frågade Grogram i det han ställde sig upp. — Bort härifrån! ropade hon; bort härifrån, annars gör jag genast allarm. Jag känner er, Joseph Gragram; jag känner fullkomligt väl igen er, trots er förklädnad. ) Forts. fr. N:o 75.