Göteborgsposten – 3 april 1872, sida 1

——— — —— ———— gifva mig mera mod för mötet med honom. TI alla fall är jag glad öfver att jag ej drack det der vattnet; det skulle ha gjort mig ännu mera modstulen än jag är. Under denna monolog skred Grogram med långa steg framåt, och snart befann han sig ansigte mot ansigte med mr Pentweazle, gom balanserade sin lilla kropp på karmen af en mycket hög stol och derunder ifrigt samtalado med jernvägsbokhållaren. Så djupt intresserad var den lille mannen af sitt ämne, att han ej märkte Grograms ankomst, utan fortfor med sin oration till dess hans uppmärksamhet väcktes deraf att bokhällaren pekade på den nykomne och yttrade: — Här har ni er man. Huru är det med er, Grogram? Denne besvarade helsningen med en så nedslagen min att mr Pentweaseds misstankar genast väcktes. Han hoppade ner från den höga stolskarmen med fara att bryta halsen af sig, skyndade bort till Grogram och yttrade: — Nå väl, ni träffade arrendatorn — hvad sade han om vår plan att passera öfver hans egor? Ursäkta mig, tillade han vänd till bokhi n mon detta är en högst vigtig fråga som står i ing med vår uppmätning och hvilken jag genast vill på det klara. — Godt, sade boEnå bara jag slipper att höra det. Jag hater uppmätnir jernvägar, telegrafer och allt som står i förening m dem Han tog den stol m: atwoaale lemnat i besittning och började att i mycket falsk ton hvissla på en populär melodi. — Nå, sade mr Pentweazle då de hunnit ut, jag kan se på ert ansigte att någonting händt. Inga osanningar, utan låt mig veta alltsammans genast. Har ni ej träffat qvinnan? — Jo gunås! svarade Grogram. (Forts).