Göteborgsposten – 2 april 1872, sida 1

att få en drick vatten — ni behöfver ej bli rädd, ty ni kan ej behöfva dricka det; jag triflar ej på att vatten är er motbjudande — ni säger er vara en arbetare på vandring. Utan tvifvel skall hon bedja er sitta ner och hvila, hvarefter ni kan komma i samtal med henne. Gosser torde vara inne och leka; börja tala med honom. Hon skall då omtala för er — ingen mor skalle kunna motstå det — sina planer rörande hans uppfostran. Då skall ni fråga om detta ej faller sig dyrt samt, när hon svarar, gifva noga akt på hvad hon säger både derom och om penningar i allmänhet. — Sedan kommer ni och omtalar alltsammans för mig. — Hvad skall ni göra under tiden ? frågade Grogram. —Jag skall gå gångetigen tillbaka till jernbanan, och om jag kommit så långt som till stationen innan ni hinner upp mig, skall ni finna mig der samtalande med vår gamle vän jernvägsbokhållaren. — Godt, sade Grogram; jag skall göra så godt jag kan; men jag är nästan säker på att jag skall förplumpa mig. — Så var ej rädd. Jag måste använda er på något sätt; ni kan ej alltid gräfva hål, och ni bör väl ha er andel af arbetet. Med dessa ord klef mr Pentweazle öfver stättan som ledde till gångstigen och lät Grogram gå den vig som ledde till södra grindvaktarestugan. — Sådana här uppdrag äro ej i min väg, sade sistnämnde värde person för sig sjelf under det han gick framåt. Visst kan jag ljuga ledigt nog alltid, men mina lögoer bli nästan ständigt upptäckta. Hvad f-—n skulle han skicka mig i det här ärendet för? Jag skall ej kunna locka hälften så mycket ur qvinnan som han vill veta, och om jag också kunde göra det, skulle jag ej komma ihåg det. Jag är säker om att jag skall komma i förlägenhet och trassla in mig på något sätt. Hvarföre gick han ej sjelf? Han är listig som en orm, och innen hon visste hvar hon vore hemma skulle han ha lockat alltsammans ur henne, som om han dragit upp det med en