Göteborgsposten – 27 mars 1872, sida 1

stockholms-korrespondens. Den 24 Mars 1872. Sedan Andra kammaren i förliden vecka äfren fattat sitt beslut om anslagen under åttonde hufvudtiteln har det visat sig att förnyad samfälld votering af kamrarne endast behöfver ske öfver tvenne punkter, 1) om riksdagen skall, enl. Andra kammarens mening, hos K. M:t anhålla ådet K. M:t täcktes tillse om, i hvad mån och under hvilka vilkor en ombildning och förening af teknologiska institutet, krigshögskolan, skogsinstitutet, farmaceutiska institutet och undervisningen för landtmätare till en teknisk högskola må vara gagnelig och af behofvet påkallad, samt riksdagen för detta ändamål anvisa och ställa till K. M:ts förfogande ett belopp af 3000 rtdr, eller om en sådan skrifvelse icke skall aflåtas; samt 2) om 10,850 rdr som extra anslag skall, enligt K. M:ts proposition anvisas till löneförbättring m. m. åt sundhetskollegii ordförande, ledamöter, tjenstemän och vaktbetjente. — Med sällspord enighet kamrarne emellan har ett anslag för en meridiancirkel åt Lunds observatorium blifvit af riksdagen beviljadt oaktadt ecklesiastikministern icke tilltrott sig att begära detsamma då af universitetets egna tillgångar inom några år medel för ändamålet skulle finnas disponibla. Det andra vigtigaste ärendet för riksdagens behandling har varit kommunallagstiftningen och de ändringar deri som flera motionärer påyrkat. Man torde erinra sig att vid riksdagens början ansågs denna angelägenhet så framstående; att Andra kammaren ville hafva. ett särskildt utskott tillsatt för utredandet af hithörande frågor, som man befarade att det ordinarie lagutskottet icke skulle medhinna att lösa, eller möjligen ej vilja lösa på ett kammarens majoritet tillfredsstallande sätt. Första kammaren fann för sin del ett särskildt utskott, obehofligt och som lagutskottet redan d. 14 i denna månad afgaf sitt betänkande, så synes åtminstone de uttalade farhågorna för att utskottet ej skulle i tid få sitt utlåtande färdigt hafva varit ogrundade. ;En annan fråga är huruvida utskottet lyckats finna rätta medelvägen mellan de stridiga opinionerna, ochi det afseendet måste man bekänna att hela utskottets arbete icke ledt till hufvudsakligen något annat ån ett negativt resultat. Det positiva förslag utskottet gjort: Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röst, egande åsatta tyrktal, dock må ej för annat än jordbruksfastighet af någon röstas för mer än en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, mötte ett så decideradt motständ i båda kamrärne att man i Första kammaren voterade blott mellan afslag och återremiss, och i den Andra mellan afslag och bifall till hr Eugmans af hr Lars! Persson understödda motion: ingen må utöfva rösträtt mer än 2,, af kommunens hela röstetal och att vid alla sal röstas pr capita. I Första kammaren syntes, flertalet af dem som talade för återremiss sluta sig till den åsigten att man borde hos K. M:t begära en utredning af hur förhållandet gestaltade sig inom de olika kommunerna och vänta med att göra en förändring till dess man finge en kommunal statistik upprättad. (På statistiska centralbyråns förslag är början gjord för att få en sådan i flera hänseenden önskvärd statistik utarbetad). Pluraliteten, några och 50 mot några och 20, ville icke tillmäta anmärkningarne om den öfverväldigande stora rösträtten någon betydenhet, då man aldrig hört uppgifvas bestämda exempel på att ett förtryck utöfvats, och kunde ej heller gå in på att rösträtten för dyrbara tabriksanläggningar o. d. samt för bergsbruk skulle begränsas på föreslaget sätt. Proportionen mellan pluralitet och minoritet var i Andra kammaren 82 mot 42, ungefärligen densamma som i Första kammaren, men att döma af diskussionen skulle det varit alldeles motsatta opinioner som i hvardera kammaren framkallat enahanda slutresultat. Härvid bör observeras att ingen af de s. k. ledarne bland landtmannapartiet yttrade sig, men att hr Lars Persson, som förenat sig med hr Engman inom utskottet, lärer vara en af ledamöterna i den komits af nio förtroendemän som landtmannapartiet inom sig utsett för ledningen af val m. m., hvilket skulle kunna ge hans åsigter mera vigt. Det andra positiva förslaget af utskottet, att skolråden skulle sjelft få utse sin ordförande, har endast af Andra kammaren blifvit godkändt. Första kammaren ansåg sig ej böra gå längre än till ett stadgande i öfverstämmelse med hr Faxes vid 1868 års riksdag yttrade mening att Li skolrådet skall kyrkoherden eller den hans embete förestår vara ordförande, derest ej stiftsstyrelsen, på anmodan af kyrkoherden, eller eljest, finner skäl att annan ordförande förordna. Det åligger nu utskottet att försöka sammanjemka dessa kamrarnes olika beslut, men många utsigter att det lyckas synas ej vara