Göteborgsposten – 25 mars 1872, sida 1

kring annat än i åkdon eller rullstol — i ungefär halftannat år. — Godt! det var bra att få veta, mumlade mr Pentweazle för sig sjelf. Och den nuvarando squiren — han har bott der några månader eller hur? — Ja, sade värden. — Han håller ungefär samma hushållning som den gamle gentlemannen förmodar jag? Har han tagit annat folk? — Nej, sade värden. Nästan desamma äro qvar som funnos under mr Pencarrows tid, så vidt jag hört. — Ingen enda ny? — Nej, jag tror ej det. Jo, det är sannt, jag har hört talas om en ny grindvakterska i södra grindvaktarestugan. — Jaså, en qvinna, sade mr Pentweazle. Nå, burudana äro mr Womersleys söner? Vildbasare, kan jag tänka mig, oförvägna på hästryggen och väldiga jägare? — Ja, sade värden med ett bredt grin, jag tror nog att de skulle vara sådana, ow han hade några; men han har inga söner, ser ni, och inga döttrar heller; endast en nidce, miss Wynne, som snart skall gifta sig med en ung karl, hvilken lär ha varit förlofvad med henne sedan gammalt och inom de sista veckorna kommit hem med en stor rikedom som han förvärfvat på guldfälten, efter hvad det påstås. — Aha! sade mr Pentweazle; det är ej om sådant folk gom förvärfvat förmögenhet på de australiska guldfälten och kommit hem med den jag vill ha upplysningar, mumlade han för sig sjelf, utan om dem som funnit guldfält på Polwarths område. Hvem innehar nästa egendom intill Polwarth? — Nästa egendom intill Polwarth? upprepade värden funderande ; det måtte vara Mulfra. Jo, amiralen har don — Vyvyen. Dugtig karl, men lam i händerna. Hofmästarn är tvungen att lyfta upp glaset till hans mun hvar