Göteborgsposten – 21 mars 1872, sida 1

värdt. Bref från Paris. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Paris d. 14 Mars. Prinsen och prinsessan af Wales ha gästat Paris och ha åter lemnat oss efter att ha varit föremål för mycken efterhängsen nyfikenhet. Prinsen är mycket förändrad etter sin sjukdom, men till sin fördel. Hans ansigte och figur ha återtagit den prägel af nobelt och fint behag, som utmärkte honom i ungdomen, innan vanan vid stormiga förströelser hade gifvit honom den obehagliga fyllighet och höga tärg, som alltmera tilltog under de sista åren. Men hans blick har samma franka, godsinta och smått humoristiska uttryck som alltid och tyckes icke vittna om att hans lynne särdeles lidit af den genomgångna persen. Det skall också icke särdeles vara, fallet, säger man. Prinsessan Alexandra har på de sista åren förlorat sig mycket. Hennes skönbet var egentligen aldrig af den sorten, som imponerade genom sin karakter; den berodde på ungdomens fraicheur. Sedan denna flyktat — och det är icke blott åren som jagat den bort — återstår alltid ett ljuft och innerligt behag, ingen kan säga annat; men detta behag uppbäres icke af den majestätiska gloria, som eges af några andra bland Europas furstinnor. Det behötver icke sägas, att Paris — jag menar dermed alla de som på ett eller annat sätt dertill kunnat komma i tillfälle — visat det furstliga paret all möjlig sympati. Prinsen af Wales å sin sida gjorde sitt bästa att icke väcka känslor af afund hos den ena eller den andra. Den ena dagen dinerade han och prinsessan hos hertigen af Aumale och gjorde ett besök hos republikens president, den andra gåfvo de en luncheon för grefven af Paris och två af Napoleoniderna, prinsarne at Murat och Mouchy. Jockey-klubben fick sitt besök och, som man berattar, en viss liten souper i en af Caf Anglais salonger sitt. Under sin visit hos hr Thiers talade prinsen om de observationer, som den franska pressen hade gjort öfver drottning Victorias uppmärksamhet mot kejsarefamiljen, visande huru denna aktningsfulla vänlighet mot en fallen storhet, hvarmed England förut stått i de närmaste politiska och personliga förbindelser, låge i de britiska traditionerna, (hvarom familjen Orläans vet någonting); och under tiden gjorde prinsessan af Wales en promenad i-vagn genom hela Paris med hertiginnan af Mouchy. — Det behöfver icke sägas, att man här mycket fästat sig vid sammanträffandet mellan grefven at Paris och prins Murat. Det är dock icke första gången, som orlöanska och bonapartistiska notabiliteter mötts i societeten denna vinter; det har tvärtom händt flera gånger särskildt med prinsessan Mathilde, och det bar icke undgått någon, huru angelägen man å ömse sidor varit att undvika att visa hvarandra något slags hyllning. I Tisdags atton bevistade de engelska gästerna på Gymnaseteatern första representation af Gondinets nya pjes Paris ches lui 1869. Paris hemma hos sig är, det kan man tryggt säga, i afseende på allt hvad som äfven den tarfligaste estetik fordrar af en dramatisk produkt, ett så eländigt machverk, att det bland de många eländiga machverk, som den moderna franska dramatiken har att framvisa, står nära nog oupphunnet. Det är icke, såsom man af titeln skulle vänta, någon karakterseller sedekomedi, det är helt enkelt en skizz at några parisiska och kosmopolitiska typer, och idn, eftersom det ändå skall låtsa vara en idö(, går ut på att visa, hurusom de laster och fel, som man förebrår Paris, mindre äro dess egna foster än importerade af alla dessa utlänningar som samlades från hela verlden hit såsom till sin gemensamma hufvudstad. Minus qvickhet och verve liknar pjesen på ett hår Familjen Be