Göteborgsposten – 20 mars 1872, sida 2

dock icke förbise hvad landets ära kräfver. Handelsunderrättelser. Man inlåter sig i utländska tidningar mycket å funderingar derom, hvad orsaken månde vara att fondmarknaden under allra senaste tiden kännt sig något tryckt. Penningar finnas ju tillstädes i öfverfiöd; det i egentlig mening produktiva affärslifvet, som ändock till sist utgör den grund, hvarpå fondspekulationen hvilar, arbetar i en skala, större än någonsin tillförne — hvarföre skulle ej då den sistnämnda sjelf trifvas och hafva framgång? För vår del synes dock en tillräcklig anledning dertill ligga i den enkla omständigheten att en hausse, en stegring i kurserna ej kan fortfara i oändlighet. Våra fondspekulanter synas under lång tid hafva bygt sina slutledningar på det felslut från sofisternas tidehvarf, som är kändt under namnet acervus. Kan ett sädeskorn bilda en hög? Nej? — och stöddegpå denna oförnekliga sanning fortfara de att hopa korn på korn, det vill här säga point till point, intill dess höger är ej endast uppnådd, utan öfverskriden. Dessutom äro de politiska förhållandena ej sådane att de kunna ingifva fullkomlig trygghet. Må vara att Frankrikes hämndplaner bortlagts eller åtminstone uppskjutits till en så aflägsen tidpunkt att de ej vidare kunna menligt inverka på börsen, som lägger sina planer endast för den närmaste framtiden. Men förvecklingarne mellan England och Amerika fortfara och antyda en långvarig, om också ej stark spänning mellan verldens i merkantilt hänseende vigtigaste nationer. I Österrike-Ungern fortfar i tvåfaldig riktning en jäsning, som, när den kommer till fullt utbrott, lätt kan sprida sina verkningar till närgränsande länder. Ryssland har utsträckt sitt misstänkta politiska fiske till de japanska farvattnen och med Japan nyligen afslutat en traktat, som lätt kan leda till en sammanstöt mellan dess politik och Englands. Det orientaliska spörsmålet inom vår egen verldsdel står ännu qvar såsom en fråga utan svar. Kortligen sagdt — allt häntyder på att, huru gerna man än ville undandraga sig att erkänna det, någon sanning ändock torde ligga i det yttrande, hvarmed finansutskottet i Italiens parlament nyligen sökte ursäkta sitt förfarande att ej vidtaga den reduktion i krigsbudgeten som hänsynen till finanserna annars fordrat: Vår tid är ej så beskaffad att ett land kan afväpna. Kommer så slutligen Internationale såsom en allmän fiende till staternas ordning, och man måste medgifva att om äfven den närvarande låga räntefoten på allmänna marknaden kan berättiga staterna att fordra hög kurs för sina fonder, så kunna å andra sidan deras kreditiver, i följd af nyssnämnde anledningar, med skäl göra anspråk på en rikspremie. Bankaktier, som länge utgjort spekulationens älskliogsföremål, kunna ej heller vidare fortsätta sin rörelse uppåt i kurs. Konkurrensen blir för stor. Sedan först Tyskland sjelft knutit så många masker, som inom detta nät kunnat rymmas, börja nu andra länder söka efterlikna detsamma. Sjelfva det fattiga Italien stiftar banker med ett samladt nominelt grundfondskapital till ofantligt belopp, och vid den stegrade internationella samfärdseln äfven på detta område ser man lottbrefven i åtminstone de större bland dem, försedde med premier redan i vaggan, blifva införde på främmande börser. Sålunda gjorde nyligen aktierna i den fransk-italienska banken segrande sitt intåg på alla Tysklands fondmarknader och grundfondskapitalet till den nya turkiskt-österrikiska kreditanstalten, hvars verksamhet hufvudsakligen skall försiggå i Konstantinopel, blef öfvertecknadt ensamt i — Belgien. Vid täflan med alla dessa löftesrika nykomlingar af inhemskt eller främmande ursprung kunna omöjligen de gamla bankerna fortfarande uppträda med anspråk på att för hvarje dag ingifva nya förhoppningar och till belöning erhålla förnyad stegring af sin kurs. Olika resultat visar en granskning af de budgeter för ett ingående och af de statsräkenskaper för ett förflutet finansår, hvilka nu i flere länder framläggas. Preussens finansminister t. ex. tillkännagifver ett öfverskott på 143 mill. Thlr, medan Turkiets finanser röja ett minus på ungefär precis samma summa. Sistnämnda brist skall betäckas genom ett lån, till säkerhet för hvilket lemnas anvisning på tullinkomsterna i Konstantinopel, d. v. s. att sedan man först lemnat sina kreditorer generelt hypotek i statens inkomster lemnar man nu åt tillkomna nya kreditorer specielt hypotek i hvar och en af de inkomstposter som tillsammantagna utgöra det generella hypoteket. — rr O— — tilltalade det blir alltid några val-J som de a a anm Am mm? Jan ARA