Göteborgsposten – 20 mars 1872, sida 1

åtminstone operett. Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Drunknad. Efter hvad förut i tidningen omtalats ha i dessa dagar kort efter hvarandra i närheten af staden tvenne lik funnits flytande i Göta elf och i Måndags har ånyo ett dylikt påträffats. ämnde dag på aftonen upphittades nemligen af arbetskarlarne Johannes Göransson och Jacob Johansson, flytande i hamnen vid Lilla Bommen, ett lik efter en obekant mansperson, som affördes till stadens bårhus. För utrönande hvem denna person i lifstiden möjligen varit hölls i går undersökning inför poliskammaren, hvarvid dock inga andra upplysningar erhöllos än att den omkomne, som synbarligen en längre tid legat i vattnet, icke bar några yttre spår af våld, tycktes ha varit vid omkr. 30 å 40 års ålder samt var iklädd rock, byxor och väst af mörkprickigt ylletyg, grå öfverrock, blårandig skjorta, pjexor och grå strumpor. I fickorna påträffades en tom portmonnä, en annotationsbok, ett bref till inspektor Bredberg och undertecknadt med namnet Desire, Berghult d. 12 April, samt tvenne lottsedlar till Konstflitslotteriets dragning härstädes d. 15 sistl. December. Då den ifrågavarande annotationsboken innehöll en mängd anteckningar om träaffärer samt utlägg och emottagande af större och mindre penningebelopp för en mängd personer, deribland namnen fru Freidenfelt och Richard Stuart, äfvensom Mentzelholms bolag oftast förekommå, antages den omkomne ha varit inspektor eller förvaltare å något större bruk. Rådhusrätten. Långvarig process. Såsom förut åtskilliga gånger omnämnts hade grosshandl. 4. W. v. Holten, delegare i firman Lewin von Holten härstädes, redan för omkring 3 år tillbaka blifvit af en sig s. k. bruksegare Justus Pettersson instämd till härv. rådhusrätt för det v. H. skulle mot sitt bättre vetande ha begått falsk edgång. Sedan utslag i målet d. 20 September 1870 afkunnats af rådhusrätten härstädes till hr v. Holtens förmån anförde Justus Pettersson deröfver besvär i Göta hofrätt och hade detta den påföljd att målet i Mars 1871 återförvisades till rådhusrätten för vidare utredning. Då det nu är en längre tid sedan detta mål refererades och många vigtiga omständigheter vid detsamma torde ha fallit ur läsarens minne vilja vi ånyo i korthet redogöra för uppkomsten och den lagliga gången af detsamma. Mellan handelsbolaget Lewin von Holten och bruksidkaren J. P. Pettersson ä Hultators i Eltsborgs län hade under d. 17 November 1865 kontrakt blifvit afslutadt, enligt hvilket Pettersson inom bestämd tid skulle till nämnda handelsbolag leverera ett parti pitprops om en million löpande fot, och skulle P. i bändelse af leveransens ordentliga fullgörande erhålla 18:dels öre pr fot i provision, hvaremot han i motsatt fall skulle erlägga skadestånd eller vite. Då emellertid leveransen icke enligt kontraktet fullgjordes nekade bolaget att till P. utbetala den af honom fordrade provisionen. Häröfver ej nöjd uttog J. P. Pettersson vid rådhusrätten stämning ä meranämnda handelsbolag, med begäran om åläggande af inställelse för ene bolagsmanren i firman grossh. A. W. von Holten såsom varande den hvilken undertecknat kontraktet, yrkande P. derjemte att utfå den öfverenskomna provisionen. Hvad vitet angick uppgaf P. att hr v. H. då kontraktet uppgjordes förklarat det bolaget icke skulle fästa något afseende vid det stadgade skadeståndet om blott leveransen tillstörre delen fullgjordes och ville han med vittnen bestyrka sanningsenligheten häraf. Rådhusrätten förklarade emellertid att bolaget Lewin von Holten icke kunde åläggas någon betalningsskyldighet utan tilldömdes bolaget 75 rdr i rättegångsersättning. Göta hofrätt, hvarest Pettersson anmält missnöje öfver rådhusrättens utslag, upphäfde detsamma och ålade hr v. H. att med ed fria sig från det gjorda åtalet, hvilket äfven af hr v. H. fullgjordes i början af 1869. I derpåföljande April månad lät emellertid en bror till ifrågavarande J. P. Pettersson, sig kallande bruksegaren, Justus Pettersson, äfven från Hultafors och å hvilken J. P. Pettensson öfverlåtit sin fordran hos bolaget Lewin von Holten, ånyo instämma hr v. H. till rådhusråtten med yrkande om ansvar å denne för, det han skulle begått mened. Detta sitt påstående sökte han äfven bevisa genom vittnena: torparen Johannes Andersson Boo och bandelsexpediten J. A. Kylander, hvilka båda till en början intygade att de hört hr v. H. yttra till J. P. Pettersson att han icke skulle göra något afseende vidskadeståndet blott leveransen till största delen fullgjordes. D. 14 September s. å. återtog dock Boo detta sitt vittnesmål under förklarande att han vittnat falskt, dertill mutad af bröderna Pettersson som lofvat honom 1500 rdr i belöning. Han hade hvarken hört eller sett något af hvad han förut uppgifvit ochzhade aldrig varit inne å Lewin von Holtens kontor. Då handelsexpediten Kylander vid det ena rättegångstillfället efter det andra ändrade sina vid föregående tillfällen afgifna berättelser blef hans vittnesmål äfven mycket sväfvande. Sedan en mängd vittnen vid olika tillfällen derefter å ömse sidor blifvit hörda, frikände rådhusrätten under d. 20 September 1870 hr v. Holten från åtalet samt dömde Justus Pettersson att för falsk angifvelse undergå 6 månaders straffarbete och i 5 år vara medborgerligt förtroende förlustig samt böta 44 rdr 25 öre samt J. P. Pettersson för delaktighet deri