Göteborgsposten – 20 mars 1872, sida 1

till 2 månaders straffarbete och 5 års förlust af. medborgerligt förtroende samt 40 rärs böter, hvarjemte han förklarades förlustig rätt att vidare föra andras talan. Johannes Andersson Boo dömdes för afgifvande af falskt vittnesmål, hvilket han dock återtagit innan det hunnit inverka skadligt för annan person till 3 månaders fängelse. Dessutom dömdes Petterssönerna att ersätta hr v. II. med 275 rår och hemmansegaren Hans Petter Olsson i Fjella, a hvilken de uttagit stämning för det han skulle varit hr v. H. hehjelplig att tubba meranämnda Boo attåtertaga sitt första vittnesmål, med 117 rdr. Sedan Justus Pettersson, som ofvan nämnts, anfört besvär i Göta Hofrätt öfver sistnämnda utslag och målet på grund deraf blifvit återförvisadt till rådhusrätten för vidare utredning, har detsamma ånyo upptagits till behandling derstådes. Derigenom att en mängd på andra orter boende vittnen på kärandens begäran åter måst inkallas för att ännu en gång höras, hvilka dock i hufvudsak icke haft något att tillägga, har så lång tid åtgått att nytt utslag efter målets återförvisande från Hofrätten först nu efter omkr. ett års förlopp kunnat afgifvas. I Onsdags afkunnades nemligen atrådhusrättens tredje afdelning, dit målet senast blifvit lottadt, slutligt utslag, hvilket i förkortning har följande lyelse: Rådhusrätten finner det af Justus Pettersson och J. P. Pettersson framställda ansvarspåståendet mot Hans Petter Olsson, för det han skall hafva om dem utspridt ärekränkande beskyllningar, icke kunna till pröfning upptagas enär målet icke blifvit i denna del från Hofrätten återförvisadt och således förra utlåtandet vunnit laga kraft. Enär handelsexpediten J. A. Kylander varit ostadig i sina uppgifter varder, med bifall till v. Holtens derom framställda yrkande, bemälde Kylanders vittnesmål ogiltigt förklaradt, men finner rådhusrätten deremot det af v. H. emot handl. A. M. Lundgren anförda jäf, att denne skulle vara att anse som angifvare i målet, icke vara lagligen grundadt och säledes v. Holtens yrkande att Lundgren måtte för återgångsvittne förklaras, icke kunna bifallas. Då icke heller någon omständighet förekommit som kan förringa verkan af de jemväl efter återförvisningen hörda vittnena Johannes Larssons i Fjella, Johan Jonasson Boos och Arders Johanssons i Örlid utsagor förklarar rådhusrätten Petterssönernas emot dessa vittnen framställda anmärkningar ej förtjena afseende. Beträffande hufvudsaken så, ehuru förbemälde Lundgrens och poliskonstapeln G. Jönssons afgifne vittnesmål innefatta, att grossh. v. Holten under samtal med J. P. Pettersson förmält sig icke vilja göra gällande bolaget Lewin von Holtens rätt till utbekommande af det skadestånd som enligt upprättadt kontrakt ålåge Pettersson att utgifva, finner rådhusrätten likväl gällande bevisning hvarken derigenom eller eljest vara förebragt derom, att v. H. medelst afläggande inför rådhusrätten af den ifrågavarande honom af Gåta Hofrätt ådömda värjemålsed — på sätt den mot honom uttagna stämning innehåller samt såväl Justus Pettersson som J. P. Pettersson under rättegången enständigt påstått — emot bättre vetande med edgåvg bekräftat falsk utsago; hvadan och då Justus Pettersson och J. P. Pettersson icke heller i ringaste mån gittat leda i bevis vare sig deras dessutom mot v. H. gjorda angifvelse att hafva tubbat eller förledt vittnet Johannes Andersson Boo att inför rätta återkalla ett sannt vittnesmål och sålunda begå mened, eller den af Petterssönerna i uttagen stämning mot Hans Petter Olsson gjorda och fullföljda tillvitelse att hafva varit v. H. behjelplig att till sistnämnda förbrytelse förleda Boo, v. H. och H. P. Olsson från ansvar i målet frikänna. Då Justus Pettersson sålunda falskeligen vid domstol tilltalat v. H. för mened och J. P. Pettersson, efter hvad bang uppträdande : mäålot. cörotilt efter detsammas återförvisning från Hofrätten, samt i skrifter framställda yrkanden nogsamt utmärka, med den förstnämnde gjort gemensam sak och alltså i berörda falska och af argt uppsåt anställda åtal lika med Justus Pettersson deltagit, för hvilken förbrytelse rådhusrätten anser dem hvardera ha gjort sig skyldige till 4 månaders straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende i 5 år, samt såväl Justus Pettersson som J. P. Pettersson angifvit v. H. och IT. P. Olsson att ha förledt Johannes Andersson Boo att återtaga sann vittnesberättelse och sålunda begå mened, för hvilken angifvelse, då den är ostyrkt, straffet bestämmes till straffarbete i 2 månader och 5 års förlust af medborgerligt förtroende; alltså och enär Petterssönerna dessutom under förevarande rättegång gjort sig skyldige till ansvar, dels begge för det de uti den vid sista rättegångstillfället af dem ingifna skrift nyttjat vanvördigt skrifsätt emot domsto en derför de böra hvardera böta 25 rdr, för det de i samma skrift yttrat sig förnärmande emot stadsfiskalen v. häradshöfd. H. Hansson, derför de fällas att hvardera böta 20 rår, och för det de i åtskilliga till rätten ingifna skrifter missfirmat H. P. Olsson, derför de skola hvardera böta 15 rdr, dels ock J. P. Pettersson särskildt för oskickligt beteende inför rätta d. 9 sistl. December, derför han bör böta 25 rdr samt för det han, såsom fullmäktig för sin broder Justus Pettersson, efter hvad uppenbarligen synes at de i målet förekomna omständigheter, emot bättre vetande drifvit orättfärdig sak, derför J. P. Pettersson bör plikta 15 rdr och vara förlustig rättigheten att hädanefter töra andras saker för rätta, varda Justus Pettersson och J. P. Pettersson af rådhusrätten dömde att i en bot dels Justus Pettersson undergå 6 månaders straffarbete och vara medborgerligt förtroende förlustig i 5 år samt böta 60 rdr och dels J. P. Pettersson att undergå 6 månaders straffarbete och vara medborgerligt förtroende förlustig i 5 år samt böta 100 rdr; finnande deremot rådhusrätten något särskildt ansvar icke böra Justus Pettersson och J. P. Pettersson ådömas för det de