Göteborgsposten – 19 mars 1872, sida 1

er efter mig i Exeter, omtalade värden för mig att en hop jernvägsarbetare varit sysselsatta med att ändra linien förbi Gwynruthin. Do hade varit lägrade i skjul, liknande det i hvilket ni fann mig, och hade varit der i några månader. Det faller mig nu in att en af dessa arbetare utfört denna högst djerfva stöld. Mr Pentweazle förklarade derefter omständligt de skäl hvilka han hade för sin öfvertygelse, och hvilka vi redan anfört, Grogram lyssnade uppmärksamt, och då den lille mannen hunnit till slutet af sin framställning sade han: — Jag anser att det sannolikt förhåller sig alldeles så som ni säger. Hvad skall nn göras? — Det vigtigaste, sade mr Pentweazle efter några ögonblicks begrundande, är nu till en början att jag blir så pass återställd att jag kan gå uppe; ty jag inser ej att mycket kan uträttas förr än jag kommer på benen igen, ehuru jag visserligen kan skicka er till några ställen för att inhemta nödiga upplysningar. Till en början skola vi ha ett samtal med värdän och låta honom upprepa sin berättelso med några närmore detaljer; sedan kan ni gå till mr MPherson och fråga honom om det arbetslag som arbetade på Gvynruthinlinien fortfarande är tillsammans och hvar det nu har sitt arbete. Jag hoppas snart vara så pass återställd att jag kan söka upp detsamma. Jag tänker att sedan vi väl fått reda på det och sedan jag hunnit göra mig bekant med alla arbetarne, skall jag ej länge behöfva vara i tvifvelsmål om någon af dem är den eannskyldige och hvilken det är. — Godt, sade Grogram. Åh, det var sannt, tillade han fumlande i sin ficka, här är det afbrutna spadskaftet som jag fann; det är kanske bäst att ni ser på Pet. — Har man någorsin sett maken till karl! utbrast den lille mannen högst förbittrad. Har ni verkligen haft detta i fickan hela tiden utan att taga fram det förr än nu? Gick ni ej ut enkom för att hemta det? Inser ni ej att det kan bli en vigtig länk i den kedja af omständig