heter som skall leda oss till upptäckten af den person som borttagit skatten? Hur är det möjligt att ni kan stå der helt lugnt och låta mig tala utin att göra minsta rörelse för att framtaga det? — Jag glömde det, herre, sede Grogrom urskuldande. Här är stycket; tag det och se på det nu i stället. — Hur kan en man glömma någonting så vigtigt! sade mr Pentweazle i det han fattade det afbrutoa stycket. Det var öfversta delen af spadskaftet med hela handtaget i komplett skick, men afbrutet just der trädet skulle vara inpassadt i jernet. Omedelbart under hålet för handen voro i trädet inbrända bokstäfverna R. P. och under dem ÅP. H. 54. i Mr Pentweazlo betraktade detta stycke mycket uppmärksamt. — R. P. — H. P. 54, mumlade han för sig sjelf. Jag undrar hvad R. P. — H. P. stod der för? — R. P.? sade Grogram som hört hans yttrande. R. P. måtte betyda Rackaregubben Pentweazle, förklarade han och började skratta omättligt. — Ja, sade mr Pentweazle då den andre skrattat ifrå n sig, eller också Rymd Poströfvare! Grograms ansigte blef likblekt. — Ni hör jag kan också skämta, min vän sade den lille mannen lugnt. XXV. Några dagar hade förflutit sedan mr Womersley talat med Frank Scorrier och e hållit den unge mannens löfte, att han skulle omtala för Ellen att mrs Bradstock var enka efter den man som anfallit honom och hvilken han dödat till sjelfförsvar. Men ännu hade Frank ej uppfyllt