Göteborgsposten – 18 mars 1872, sida 1

likväl af åtskilliga andra riksdagens åtgärder kunde hafva anledning förmoda. Slutligen uttalade talaren en förhoppning, att konstitutionsutskottet inom kort skulle komma till insigt om att tiden vore inne att för riksdagen framlägga ett förslag om denna paragrafs borttagande. För öfrigt yrkade han memorialets läggande till handlingarne. Hr Casparsson yrkade till en början, att betänkandet skulle med ogillande läggas till handlingarne, men modifierade sedermera sitt yrkande till likhet med föregående talares. Hr Dickson instämde med grefve Hamilton om olämpligheten af den i fråga varande paragrafen, men riktade egentligen sina anmärkningar mot den omständighet, att i betänkandet blifvit intagna reservationer af sådan beskaffenhet, som hrr Ehrenborgs, Pehr Nilssons och Sven Nilssons, hvilkas innehåll ej berörde den af utskottet framstälda anmärkningen. Upptagandet af dylika reservationer ansåg talaren stridande mot grundlagens både bokstaf och anda och hade inom utskottet yrkat deras uteslutande, hvilket dock blifvit nekadt på grund af gammal praxis och föreskriften i 48 mom. 2 R. O. En praxis, som ej eger stöd af lag, borde dock ej längre kunna få fortfara, och föreskriften i 48 5 R. 0. ansåg talaren, tolkad i sammanhang med 38 5 R. 0. gifva vid handen, att den del af konstitutionsutskottet, som omfattar granskningen af statsrådsprotokollen. utgjorde ett undantag från de allmänna stadgandena angående reservationsrätten. Yrkade memorialets läggande till handlingarna. Sedan hrr Wallenberg, v. Ehrenheim och v. Koch framställt liknande yrkanden, uppträdde hr Abelin och redogjorde för de skäl, som förmått honom att påyrka den åtgärd, hvilken gifvit anledning till förevarande anmärkning, och som för öfrigt varit en åtgärd, hvars nödvändighet talaren genast vid sitt tillträde till portföljen framhållit. Då riksdagen ej antagit det organisationsförslag, som blifvit för den samma framlagdt, men likväl erkänt lämpligheten af en del deri föreslagna åtgärder, så hade man måst tillse, hvilka af dessa, som utan att gå lag och rätt för nära, kunde i och för sig tillämpas; och deribland vore denna. Såsom skäl till den samma angaf talaren bland annat att seldatbildningen omfattar vissa färdigheter, som till åren komna män ej kunna inhemta, samt nödvändigheten att ej vid antagandet af en rekryt utestänga möjligheten af hans inträde i underbefälsskolorna, hvarförinnan han måste hafva fullgjort åtskilliga möten. Åtgärden hade varit behöflig, ty tillfällen hade gifvits då antalet rekryter öfver 25 år hade uppgått till 15 4. Hvad beträffar K. M:ts konstitutionella rätt att utfärda en dylik författning, så erinrade talaren, att 1819 och 1838 års förordningar angående inskränkning af rekrytåldern tillkommit på administrativ väg, och dock hade ingen röst höjt sig deremot. Hrr Rydin och grefve C. G. Mörner yrkade memorialets läggande till handlingarna. Hr Bergstedt anmärkte, att samtliga konungens rådgifvare lemnat sina platser, hvilket tycktes bevisa, att de ansåge diskussionen ej vidkomma dem. Tal. instämde med grefve Henning Hamilton om obehöfligheten af 107, som numera ej innehölle någon garanti för en konstitutionell regim, ja, han ville gå ännu längre i det han ansåg hela denna granskning såsom en fullkomligt betydelselös handling, en blott läsning af rubriker. Största delen af statsrädsprotokollen vore redan för riksdagen bekant genom författningssamlingen hvad beträffar resultaten och genom bilagorna till statsregleringspropositionen hvad båträffar rådslagen. Detta så kallade dåchargebetänkande utgjorde till och med en konstitutionel fara, ty då konungens rådgifvare veta, att deras råd skola komma att granskas af en samling kanske ej de mest upplysta, ej ens från partiintressen fria män, ligger det naturligtvis nära till hands att söka ur rotokollen aflägsna allt, som möjligen kan gifva anedning till en obehaglig diskussion. Talaren slutade med att uttala sin åsigt att det skulle vara en stor vinst, om ur grundlagen borttoges både denna 8 107 och föreskriften om konstitutionsutskottets skyldighet att granska statsrådsprotokollen. Hr v. Gegerfelt besvarade åtskilliga af de föregående talarne gjorda anmärkningar och uttryckte bland annat sitt ogillande af den uttalade åsigten, att det nu anhängiggjorda förfarandet enligt 107 hade -häfdenför sig. Grefve H. Hamilton upprepade dea uttalade åsigt om obehöfligheten af 107 R. F. Men det tillkomme ej honom och dem som varit emot det nya statsskickets införande att derutinnan föreslå sådana förändringar. Han hade för sin del mer än en gång betonat, att en förändrad maktställning inträdt emellan de båda statsmakterna genom den nya riksdagserdningens antagande. Men det ålåge dem,som bidragit till förändringen, att nu vara betänkta på att föreslå sådana förändringar, som af den samma blifvit påkallade. För sin del hade han en särskild grund för sin öfvertygelse om 8 107 derutinnan att ingen af statsrådets medlemmar varit närvarande vid denna diskussion, (statsrådet Wennerberg anlände dock samtidigt dermed och intog sin plats på ministerbänken). Ansåge desse sjelfve denna 8 så obetydlig, som denna frånvaro utvisade, så vore det sannerligen ej värdt att hålla på den samma. Tal. formulerade derefter sitt yrkande om betänkandets läggande till handlingarna så, att han ej fann den af konstitutionsutskottet gjorda anmärkningen till något annat föranleda. Hr v. Koch delade ej den uttalade åsigten om den 107:de 8, men ville äfven hafva en tolkning utan prejudikat. Trodde äfven det skulle vara en betänklig sak att borttaga protokollsförandet i statsrådet, som vore urminnes i vårt land, utan att sätta något annat i stället. Hvad anmärkningen om, att statsråden ej syntes på sina bänkar, beträffade, så vore det svårt att, då ärendet samtidigt behandlades i den Andra kammaren, vara på två ställen på en le, och det var en alloch han erinrade sig tat misstar Innda eoa I Grogram böriade sitt a