Göteborgsposten – 16 mars 1872, sida 1

AO 7 AFCAdSul. po H5bDdL. — Veckokrönika. Hemmen i Nya verlden i våra dagar. — Förklaringen. — Dagen derpå. — En byggnad, som lutar till sitt fall. — Döden Fadder. — Klagomål — En viener-bistoria. — Från Mindre Teatern. — Auktionen i dag. — Ett nybildadt gille. — Anekdot. Klockan är 9 på aftonen. Ekipage efter ekipage rullar fram till ett rikt upplyst palats, beläget vid en af avenyerna, de präktiga gator hvilka å ömse sidor breda ut sig från Broadway, Newyorks, nej, verldens förnäms.a gata. Från de sidenbeklädda vagnarne nedsväfva i den mattbeklädda, med lefvande växter prydda portalen luftiga gestalter, liknande elfvor, omhvälfda af ängens dimmor, men dimmorna bestå af de dyrbaraste spetsar, mellan hvilka blixtrande diamanter blänka fram som morgonstjernan under en vårsky. Deruppifrån brusa tonerna från en utvald orkester och under entröens tunga, guldfransade sammetsportårer står värdinnan färdig att emottaga sina gäster. Hennes toilette är förtjusande. Öfver en roba af tjockt rosataft bär hon en öfverklädning af svarta blonder, uppfästad vid sidorna med juvelbuketter, diamanter af renaste vatten. Omkring hennes smärta midja, hvilken en af de jättelika, guldsmidda lakejerna, hvilka i dubbla rader stå uppställda utefter hela trappan, mer än väl skulle kunna omsluta med sina händer, smyger sig en likaledes af juveler gnistrande gördel och hennes hals omgifves af ett perlband, med perlor stora som hasselnötter, vid hvilket är fästad en medaljong, konstrikt arbetad i en enda smaragd. Hon bär en hög frisure å la Pompadour och hvartdera af hennes örhängen utgöres af en enda stor diamant. Hon är efter nyaste modet djupt decolleterad och en jättebukett af törnrosknoppar och hvita liljor fullbordar den utsökta toiletten. Förtjust att se eder, ob, hvilken charmant toilette! — Er fest är lysande som alltid. — Vågar jag anhålla om en vals, dyrkansvärdaste bland de dyrkansvärda— Jag beklagar, jag eger ej en enda dans ledig. — Jag är förtviflad ... ma foi. Jag vore färdig att skjuta mig för pannan, — God afton, lady Jane, kommer ni ensam, er