Göteborgsposten – 14 mars 1872, sida 2

Bref från Amerika. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) New Orleans d. 5 Februari 1872. En af stadens tidningar har nyligen försäkrat, att de penningar, som under loppet af ett år nedläggas på krogarne i New Orleans, skulle mycket väl räcka till för anläggandet af en jernväg härifrån till Texas, och upplyser i sammanhang dermed att staden eger öfver 3000 restaurationer, men deremot icke ett enda för allmänheten tillgängligt bibliotek. Också ser man här flera öfverlastade kryssa på gatorna än i någon annan af de större städer, dem jag förut besökt. De som äro bosatta så långt ner i södern, måste dricka mer än folk i allmänhet för helsans och humörets skull, så har man velat inbilla mig. Krogarne, som här existera under benämningen kaffehus och ostronsalonger, äro indelade i tre klasser och derefter belagda med olika stora utskylder. I den första klassens, de finaste, kan man icke få en drink under 15 cents; i den andra klassens kaffehus begäres 10 cents för ett glas whisky eller bier, men i den tredje klassens, som besökas endast af negrer och till slöddret hörande personer bland de hvita, erhålles ett glas af hvad slag som helst för endast 5 cents. Det är här i södern ett, troligen sedan de gamla goda tiderna före kriget bibehållet bruk att en ny gäst, innan han reqvirerat något att dricka för sig sjelf, inbjuder alla förut innevarande eller samtidigt tillstötande att taga ett glas med honom, och efter hvad jag tyckt mig fiona är värden på platsen den som visar sig angelägnast att denna sed hålles i helgd. Första förmiddagen at min vistelse i det hotell jag ännu bebor, tog jag plats i skänkrummet för att studera tidningar och blef icke så litet förvånad ötver den mig af hvarje nykommande visade artigheten, hvarigenom jag tvange att dricka glas på glas, och detta på ett så förekommande sätt, att jag icke så snart kom mig för att säga nej. Jag hade sålunda på kortare tid än en halftimme klingat med mina nya, lika plötsligt afsom inträdande, bekanta sex särskilda gånger, då en sjunde, som tycktes vilja ignorera mig, gjordes af värden uppmärksam på min närvaro och stod just i begrepp att uttala sitt what do you want, sir? Men tyckande mig redan ha fått mer än nog och misstänkande icke mindre värden än bans gäster för något foffens, skyndade jag upp på mitt rum, der en vän mötte mig med upplysningen att sådant händer alla, alltid och öfverallt i denna välsignade stad, men att de flesta af dem som bjuda, icke bli förargade på den som ej antager inviten. Många utskänkningsställen ha en s. k. Varieties Theatre, af hvars prestationer de besökande tillåtas att njuta utan erläggandet af någon särskild tribut, och det är till en sådan plats i New Orleans jag nu vill föra Göt.Postens läsare, sedan jag genom ett redan för några månader sedan publiceradt bref föreökt