Göteborgsposten – 13 mars 1872, sida 2

Från Utlandet. Vi återkomma i dag till den berättelse, som af den franska nationalforsamlivgens kommission afgitvits angående rovolutionen d. 18 Mars och i hvilken fiones en mängd högst iatressanta förklaringar från flera at de polisprefekter, som ans:älis af den nat onala försvarsregeringen. Från kejsardömets tall tll d. 18 Mars bada Paris ej mindre än fem polisprefekter, at hy lha Köratry, eom nu är i Marseille, var den sårs:e, general Valentin den andre; ingen af dessa båda bar likväl varit inkallad af komitåa för att vittna. Om tillståndet under Köratry meddelas icke desto mindre en utförlig berättelse efter upplysningar från hans närmaste underordnade. Fastän kåratry var en oföreonlig motståndare till de radikala, med hvilka han hastigt kom att lefva på krigsfot, måste han likväl genast efter revolutionen d. 4 Sept. böja sig tör dem på grund af de förbållanden, under hvilka han tillträdde sina funktioner, lan måste på en gång afskeda 51 poliskommissarier, och de aflöstes af män, hvilka endast voro föga lämpliga att vaka ötver ordningen, derför att de tillbragt en stor del af sitt lif med att inleda sammansvärjningar. Detta framhöilo do emellertid som en rekommendation, och det var till på köpet den enda. Bland de nya poliskommissarierna fanns en man, som dömts till döden i en politisk process, och andra hade dömts till att deporteras. Kåratry började med att utfärda befalloivg om, att hans föregängare Pietri skulle häktas och att Cluseret skulle tönsättas på fri fot. Raoul Rigault bade den fräckheten att utnämna sig sjelf till polisprefektens sekreterare. men Köratry lyckades likväl snart att bli honom qvitt. Den näst följande polisprefekten var Adam, son, efter en kort tids förlopp aflöstes af Cresson, en ansedd advokat af det republikanska par