Göteborgsposten – 13 mars 1872, sida 1

— Stilla, min gosse, sade den gamle gentlemennen i det han lade sin hand på honom; vi måste båda vara lugna : det får ej vara någon häftighet i afseende på denna angelägenhet — irgen häftighet ons i orden, för hennes skull. IIvad jag menar är att Ellen ej vet att mrs Bradstocks man dog för din hand. — Vet hon icke det? utropade Frank med en suck af lättnad. — Du vet tjelf att hon ej gör det, sade mr Womersley. Du visste icke att jag hado reda på förhällandet ; men jag kände fullkomligt väl till det det. Jag såg berättelsen om striden i hvilken du försvarade dig så bra och hvari ditt lif var så nära att bli uppoffradt; jag läste den i en tidning. I denna tidning var namnet på förbrytaren, George Bradstock, som försökt taga ditt lif och hvars lif du tog i sjelfförsvar, tydligen uppgifvet. Jag lagado så att det exemplar som kom till vårt hus i Bampton blef uppbrändt, och ehuru Ellen känner till de allmänna omständigheterna af denna strid har hon ingen aning om att det var mrs Bradstocks man som omkom deri. — Och ni tror, sir, sade Frank långsamt efter några minuters paus — ni tror att jag bör underrätta henne? — Ja, jag anser det af flera skäl; det första och vigtigaste af alla är, att om du ej sjelf emtalar förhållandet för henno, skall hon sannolikt erfara det ur en annan källa och på ett sätt som utan tvifvel skall djupt uppskaka henne. — Vill ni härmed säga att det finnes någon som känner till denna sak och som skulle vara nog illasinnad