Göteborgsposten – 12 mars 1872, sida 2

Roger Pencarrow, skulle ha dött och gjort mig till sin arfvinge, skulle du ha fått gifta dig med Nelly genast, ty då skulle jag ha varit vies på att det både skulle räcka och bli öfver för dig i framtiden. Men tiderna voro dåliga då, och ej blott mina egna inkomster voro alldeles för små, utan jag råkade äfven i förlägenhet för min andel i en bankaffär, hvilken du ej visste om men hveröfver jag vid lägligt tillfälle skall lemna dig förklaring. I alla händelser såg jag ingen utväg till att Nelly skulle bli väl försöjd om hon gifte sig med dig och i händelse jag skulle dö; derföre speiade jag den stränge förmyndaron. Sedan dess har lyckan smålett mot mig; jag är rik och hon skall bli min arfvinge. Derföre må du sjelf bestämma om något kontrakt bör upprättas och hvad det bör innehålla. Jag ställer ingen fordran på dig i det afseendet. Frank mumlade något om den välvilja mr Womersley bevisade honom. Men den gamle gentlemannen sade: — Jag anser dig värdig min niece, och det innefattar mycket. Hvad jag nu ville tala med dig om är något helt annat. Jag synes ej fästa stor uppmärksamhet vid förhållandena, och jag säger ej mycket; men jag kanske tänker desto mera. Alltså, för att genast komma till frågan : jag har märkt en betydlig förändring hos dig sedan du kom tillbaka. (Forts).