Göteborgsposten – 12 mars 1872, sida 1

ånyo; men det har på samma gång gifvit er litet hvila, och jag är säker om att den var beböflig för er, ty ni började bli alldeles utmattad. Tag en klunk ur den här, karl — han räckte honom cognacsflaskan — och tänk på att ni är nära en skatt som skall räcka till för er under hela ert lif. Grogram som var ganska blek tog en lång klunk ur flaskan och syntes deraf betydligt stärkt. Han återtog Bitt arbete med fördubblad styrka, under det mr Pentweazle höll fram lyktan öfver hålet som nu erhållit ett betydligt omfång. Den lille gentlemannen började bli rätt sömnig och nickade gång efter annan, då ett utrop från hans kamrat gjorde honom alldeles vaken. — Se, sade Grogram slutligen, här är toppen af jernstången som jag talade om. Här är den fästad i leran alldeles så som George Bradstock satte dit den. Nu behöfves blott ett par spadtag till, och så är det gjordt. Det borde börja låta ihåligt redan. All sömnlust hade nu lemnat mr Pentweazle. Han lutade sig fram och gaf med stor oro akt på hvarje fördjupning af spaden i jorden. — 8e, sade Grogram i det han fortfor med sitt arbete, sidorna af gropen äro här märkbara. Jag måste vara alldeles i närheten; jag måste stöta emot den i nästa — förbannelse! hvad vill detta säga? — Hvad är det? frågade mr Pentweazle — Hvad det är! Ser ni ej det? Titta hit; här äro