Göteborgsposten – 12 mars 1872, sida 1

den att omtala för mig då du gör besök hos en qvinna, isynnerhet då denna qvinna är ung och vacker. Nej, käraste Frank, tillade hon då hon tyckte sig märka en skugga fara öfver hans ansigte, jag menade det naturligtvis icke; men jag kan med rätta säga att du skulle vara den siste person i verlden som efter att ha gjort en god gerning skulle låta andra veta om det. Du är en af dem som göra godt i smyg och rodna öfver att höra det vara kändt. — Hvad jag än kan ha gjort för mrs Bradstock, så är jag förvånad öfver att höra att du vet om det, sade Frank. Jag förmodar att det ej anses ogrannlaga om jag frågar dig hvem som underrättat dig om förhållandet? — Mrs Bradstock sjelf, sade Ellen. Hon har varit här i dag och lofprisat dig på det ifrigaste — nej, icke så, jag kan ej tänka mig mrs Bradstock braskande — men hon har talat om dig med den största värma och tacksamhet. — Hon har gifvit mig mera beröm än jag förtjenat. Jag endast — — Nå, se så, min herre, låtom oss ej affektera någon blygsamhet. Jag vet fullkomligt hvad du erbjudit dig att göra, och det var mycket vänligt, godhjertadt och ädelt af dig att föreslå något sådant. Jag vet ej riktigt hvad mrs Bradstocks man var; men om du minnes så hörde vi om bord på Jason, ooh jag har sedermera genom samtal inhomtat att han var en mycket dålig man, och det