Göteborgsposten – 9 mars 1872, sida 1

Ur ett i Helsingb. Tidn. förekommande meddelande om afrättningen tillägga vi följande: Anderssons gång och öfriga åtgöranden förrådde det största lugn och säkerhet; men om någon känsla af verklig ånger trängt till mördarens samvete, känna vi ej och skola ej heller derom döma. Efter det han hört det sista ordet från prestens mun, lade han händerna i kors under bröstet och lät sig derefter sakta falla framstupa med halsen öfver stupstocken, som utgjordes af ett svärtadt, litet mera ån en aln långt trästycke, några tum i fyrkant, fastän på öfversidan något litet afrundadt, och fästadt medelst i marken nedslagna pålar. På sidorna syntes äfven fästade ett par större stockar så inrättade, att en tredje stock skulle kunna stickas igenom desamma och komma att ligga öfver ryggen på delinqventen, men då denne intet motstånd gjorde, kunde detta ej komma i fråga. Under det presterna stodo hos den lifdömde i hans sista stund och under det han höll på att lägga sig ned, kom skarprättaren hastigt fram utan att hafva blifvit bemärkt af delinqventen och lät en fångförare smyga till sig bakom ryggen bilan och qvarhöll densamma der med venstra handen under det han med den högra vek ned en vid halsen för högt uppstående linning eller dylikt å den linnetröja af balfhvitt tyg, som delinqventen tillika med underkläder af samma slags tyg hade på sig. I nästa ögonblick ställde sig skarprättaren i positur och bilan föll, i ett enda hugg skiljande offrets hufvud från dess kropp, och då skarprättaren ytterligare lät yxans egg fara öfver stocken rullade hufvudet bort i den utbredda sanden. Den i uniform klädde skarprättaren gaf derefter ifrån sig yxan, omkring hvilken sveptes en hvit duk, samt kastade på marken de handskar han vid tillfället haft på samt en hvit näsduk, som han drog upp ur fickan, hvarefter han gick bort, helsande till begge sidor medelst mössans aftagande samt genom gester eller bugningar såsom ville han säga: Äsamhället bar fått upprättelse. Flera stycken äldre och yngre läkare, som jemte några andra personer erhållit tillträde innanför spetsgården, skyndade bort och betraktade liket, som kort derefter tillika med den afrättades kläder nedlades i en enkel, svartmålad kista, hvilken tillspikades samt fördes bort till och nedsänktes i en nära bredvid å fångbegrafningsplatsen uppkastad graf. Slutligen förrättades af presten jordfästning i enlighet med bestämmelserna i dylika fall och grafven höljdes, hvarefter militären och åskådarne samt dej vid afrättningen tjenstgörande begåfvo sig från stället. Få om ens någon bland de närvarande tycktes hysa någon annan mening än att en så oförbätterlig brottsling gjort sig förtjent af att lida döden, men en obehaglig rysning syntes dock bemäktiga sig många i det afgörande ögonblicket. Den nu afrättades utseende kunde icke heller ingifva medlidande, ty ett, i korthet sagt, obehagligare utseende låter knappast tänka sig.