Göteborgsposten – 9 mars 1872, sida 1

Carl Otto Anderssons asrältning Onsdagen d. 6 Mars 1872. (Korresp. till Göteborgs-Posten). Klockan hade nyss slagit sex i Landskronas kyrkotorn — det var ännu ej full dager. Enstaka vandrare äfvensom grupper af båda könen sågos redan med ovanlig brådska skynda genom de gator, som ledde till stadens norra tull. En timma senare böljade en oöfverskådlig folkmassa i samma riktning. Låtom oss följa denna blandade hop, för att se hvad den skall göra utom staden så tidigt på morgonen. En femton minuters väg tyckes föra oss till målet för vår vandring, ty vi skönja nu genom den gråa morgondimman att den stora folkmassan stadnat vid ett ställe nära hatvet. Det är Landskronas afrättsplats. Vi träda närmare. Af markens beskaffenhet och den omgifvande ödsligheten, tro vi oss gå öfver en torfmosse, men en förbigående upplyser oss om att afrättsplatsen fordom varit en kyrkogård för lifstidsfängar. Omgifven af en stor folksamling, uppgående till cirka 4000 personer, hade en spetsgård här bildats af omkring 100 man af Wendes artilleri, under befäl af löjtnant H. Pantzarhjelm. I midten af spetsgärden var marken beströdd med hvit sand, mot hvilken den svarta stupstocken stack bjert af. Egna vi den stora folksamlingen en stunds uppmärksamhet, för att se hvilka samhällsklasser den representerade, så finna vi genast att detta hemska och blodiga skådespel endast förmått utlocka allmoge, tjenstefolk och arbetare inom handtverkskåren till åskådare. Lifstidsfången och mördaren Carl Otto Andersson skulle i dag afrättas. Dagen förut hade han ankommit med jernbanan från Malmö till Landskrona. Hans färd genom staden till fästningen åsågs redan då af ett par tusen nyfikna, hvilka han åkte förbi med mössan i handen, Under det att slottspredikanten L. A. Pettersson i fängelset invigde A. till döden, genom att för sista gången meddela honom sakramentet, upplästes för det nyfiket väntande folket hans dödsdom af borgmästaren i Landskrona, frih. A. Åkerhjelm. Men folket stod och såg uppå, som skriften säger, skrattade och pratade, undrade om ej fången snart skulle komma, talade om hans utseende och gräsliga brott och knuffades om bästa plats. Han lät ej heller länge vänta på sig. Klockan var tio minuter öfver åtta då fångvagnen rullade in genom spetsgården. Slottspredikanterna Pettersson och Ahlgren samt tvenne fångknektar suto jemte Å.ivagnen, som eskorterades af stadsfiskal L. Lun