Göteborgsposten – 8 mars 1872, sida 1

Utan egare . Af Edmund Pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. — Farväl, sir. Men vill ni ej se min gosse innan ni går — jeg skulle så gerna vilja att ni såge honom; han leker i trädgården der ute; jag skall ropa in honom genast. Hör hit, George! — Ej nu, mrs Bradstock. — Ack jo! Vill ni ej vara god se på honom? Han är en vacker gosse och så märkvärdigt lik sin far. Kom in, George! Gossen kom inrusande i rummet, och Frank Scorrier blef helt ängslig till mods vid åsynen af honom. Likheten mellan gossen och den döde mannen var verkligen påfallande, och hela uppträdet på värdshuset i Gravesend framställde sig ånyo för Franks minne. Äfven gossen tvärstannade då han blef främlingen varse. — Kom och tala med denne gentleman, George, sade modern. Men gossen stod orörlig. — Kom och tag honom i hand, George. — Jag vill icke, svarade gossen sträft. 2) Forts. fr. N:o 56.