Göteborgsposten – 8 mars 1872, sida 1

ha det vanliga förnuftet att försöka på andra platser, gräfva åtminstone på ett par tre för att asleda folks uppmärksamhet? Svara mig. — Jag kan ej besvara den frågan, sade Grogram buttert. Men så mycket vet jag, att hvad man än gör, så är det omöjligt att göra er till lags! Först tillsäger ni mig att visa er platsen, och sedan larmar ni och bråkar derföre att jag vill visa er den. — Att visa mig platsen, min gode sir, sade mr Pentweazle mildt, då han såg att Grogram höll på att förlora humöret; att visa mig platsen, men ej att plötsligt taga af er rocken och börja arbeta på den, hvilket genast skulle ha ådragit oss stationsbokhållarens uppmärksamhet. — Hans uppmärksamhet skola vi nog ådraga oss i alla fall, sade Grogram. Han skall se på oss dagen igenom, derpå behöfver man ej tvifla. Han har ingenting annat att göra. — Alldeles riktigt; men tills vidare skall han åtminstone se oss arbeta endast på sådana platser, som ej ha någonting att göra med vårt verkliga ändamål, och utföra saker om hvilka han kan tro hvad han behagar. Och vi kunna naturligtvis ej för snart börja att öfva hans tålamod. Lägg nu er spade och ert spett på axeln och följ mig. — Hvad skall ni nu göra? frågade Grogram som ännu ej återfått sitt goda lynne. — Det tillhör hufvudet att bestämma, sade den lille mannen med ett inställsamt småleende. Händerna tillhör det att bära spaden och spettet.