Göteborgsposten – 6 mars 1872, sida 1

satt dit den genom någon tillfällighet kunnat träffa på skrinet. De närmade sig nu stället. Grogram började taga ut stegen, men den lille gentlemannen lade sin hand på sin kamrats arm för att bejda honom — dels emedan han ej kunde hålla jemna steg med honom, dels emedan han tyckte att det var oförsigtigt. — Sakta, sakta, sade han; det ser besynnerltgt ut att rusa åstad så der; bokhållaren kan ha ögonen på oss. Se så der — detta är platsen! — Ja, detta är platsen, sade Grogram efter en paus i det han såg sig omkring; så vidt jag kan se är detta just samma ställe der George Bradstock och jag gräfde ner guldet. XX. Frank Scorrier steg öfver tröskeln och inträdde i rummet. Innan han nalkades den förskräckta qvinnan, som sjönk tillbaka i sin stol, yttrade han några ord för att lugna henne. — Jag är ingen vålnad, mrs Bradstock, utan en varelse af kött och blod, lika stark i ena afseendet och svag i det andra som varelser of kött och blod i allmänhet äro. Qvinnan som betäckt ansigtet med sina händer sänkte dem så småningom, såg upp mot honom och yttrade: — Det är verkligen ni, mr Scorrier, lifslefvande!