Göteborgsposten – 5 mars 1872, sida 3

En händelse har inträffat, hvilken inom den politiska verlden gör uppseende. Som bekant har alliansen med Polen ingått, så att säga, i Frankrikes nationala politik, och landsflyktiga polackar ha städse rönt hos fransmännan ett gästfritt emottagande, under det att de senare deremot betrakta ryssarne såsom sina och Polens gemensamma, oblidkeliga flender. Efter Södan har detta törhållande något ändrat sig. Frankrike anser sig böra emot Tyskland söka ett stöd i Ryssland, medan det på samma gång, i anledning af en mängd polackars deltagande i kommunistupproret, funnit sin medkänsla för dessa svalna. Polackarne hafva sjelfva börjat känna detta ganska djupt, och den alltid påpassliga, fina ryska diplomatien är redan framme för att till sin fördel begagna denna omständighet. En rysk general och diplomat har neml. anländt till Paris för att der träda i underhandling med den polska emigrationen om en försoning, i vederlag för hvilken ryska regeringen vill utfärda den vidsträcktaste amnesti för polska politiska förbrytare. Dessa underbandlingar, hvilka naturligtvis befrämjas från fransk sida för att man sålunda må dels befrias från ej längre gerna sedda gästar och dels må kunna få bort ett hinder för alliansen mellan Frankrike och Ryssland, följas nu med stort intresse af såväl diplomater som allmänhet. Polackarne skola visa en märkbar beredvillighet för detta närmande. De känna nemligen ett oemotståndligt behag att stödja sig på någon stormakt. Frankrike stöter dem nu ifrån sig, och i Tyskland huserar Bismarck, som nu förföljer polackarne i de med Tyskland införlifvade polska provinserna med en högst märklig stränghet. Preussen anser sig neml. så mäktigt numera, att det icke det ringaste bekymrar sig om sina icke-tyska unvdersåter, och Bismarck denationaliserar af alla krafter Posen. Det polska språket, som der hittills användts vid domstolar och i administrationen i allmänhet, skall nu i stället efterträdas af det tyska språket, hvilket hädanefter blir det officiela språket öfver hela Preussen och dess eröfrade landsdelar. Detta förtryck vänder naturligtvis polackarne bort ifrån Preussen, aå att det för dem numera blott återstår Österrike eller Ryssland. Österrike vill gerna begagna galizierna till bjelptrupper mot de böhmiska czecherna och har dertör sökt att vinna polackarne för sig; men som vanligt svängande mellan olika meningar, har den österrikiska regeringen icke kunnat besluta sig för en öppen och ärlig handling. Polackarne äro derför misstrogna mot de österrikiska löftena och skola väl, likasom förut czeckerna, då de snart finna sig besvikna, träda i öppen fiendskap mot regeringen.