Göteborgsposten – 5 mars 1872, sida 3

denna tid. För vexlar på utländska platser är försallodagen den dag, då vexeln antingen genom köp går vidare eller ock af rikskassorna sjelfva presenteras till betalning. Hr Pouyer-Quertier besparar genom denna anticiperade betalning den franska statsskatten en summa af nära 15 millioner, och det är antagligt, att man skall vederbörligen begagna sig såväl på nationalförsamlingens tribun som på börsen af den omständigheten, att skattkammaren varit i stånd att på ett så lysande sätt hålla sina förbindelser. Anticiperandet af tvenne månader kunde enligt all sannolikhet endast genomföras medelst tillhjelp af Europas haute-finance, och sålunda träder, äfven efter det franska regeringen inom nationalförsamlingen öppet brutit stafven öfver subskriptionen för det ockuperade landområdets befrielse, den höga finansspekulationen, hvilken så länge blifvit uppehållen med goda löften, slutligen åter i sin verkliga eller tillvällade rätt. Det är enligt all sannolikhet fråga om att göra elut på ockupationen af de sex återstående departementen före utgången af detta år, anlingen genom fullständig ellor åtminstone tillräckligt garanterad ligvid. För detta ändamål har ett stort bank-syndikat föreslagit i sista rummet följande plan, hvilken af fackmän ej anses opraktisk : Ett nytt lån om 11 milliard utbjudes om några månader, hvars framgång garanteras den franska regeringen på förband af de antydda finansstormakterna. Vidare öfvertagas 1500 millioner at syndikatet, hvilket för detta ändamål delar sig i 60 grupper, bestående hvardera af 4 till 5 solida firmor, af hvilka hvarje grupp skulle hos den tyska regeringen öfvertaga den fullständigaste borgen för betalandet af resp. 25 millioner. På detta sätt skulle Tyskland enligt planen vara finansielt betryggadt och ej längre behöfva den pant, det har i sin ego. Jag vet ej om grefve Arnim under sitt uppehäll i Berlin tänker begagna tillfället att på vederbörlig ort omnämna saken, det är tillräckligt att den behandlas i väl underrättade franska kretsar härstädes med större allvar, än alla de förut gjorda förslag och utkastade planer, hvilka som bagelskurar smattrat ned öfver finansministeriet. Det är ganska egendomligt, att PouyerQuertier i det nya fördraget icke betecknas såsom franska republikens, utan helt enkelt som Frankrikes representant, hvilket bör framhållas i en stund, då inom regeringen så omisskänneliga sträfvanden visa sig att icke uppställa republiken såsom landets endast provisoriska statsform.