Göteborgsposten – 5 mars 1872, sida 2

och Frötuna i Nerike för att å dem anlägga fabriker för tillverkning af Bessemerstäl af finaste slag på samma gång den förut på dessa ställen befintliga bruksdriften skall betydligt utvidgas. Det ofvannämnda aktiekapitalet skall åstadkommas genom utfärdandet af 6500 aktier å 50 hvardera. Aktiekapitalet skall inbetalas i fem terminer, den sista d. 1 Nov. d. å. Medlemmar af direktionen äro: generalmajor sir Collingwood Dickson, hrr A. J. Dudzeon och C. J. Galloway, ötverstelöjtnant J. F. Hathorn samt hrr G. Mackenzie och Thorsten Nordenfelt. Firman Tiden, Nordenfelt C:o kommer att i London vara bolagets verkställande direktör, medan säljaren hr Olof Nordenfelt i Sverige blir disponent. Af prospekten inhemtar man vidare att de båda possesionernas areal utgör 38,193 engelska acres samt att priset på sjeltva fastigheterna bestämts till 135, 800 hvarförutom på egendomarne häftande hypoteksskuld till belopp af 50,000 kommer att at bolaget öfvertagas. Dessutom beräknas värdet af inventarier och rörlig material till 29,650 Å samt af aktier i jernvägar, kanaler, grutvor m. m., hvilka aktier styrelsen anser nyttigt att bolaget äfvenledes inköper, till 16,800 . Den berömde metallurgen David Forbes, hvilken kommer att hos bolaget fungera såsom teknisk rådgifvare, har besökt egendomarne för att på ort och ställe personligen taga kännedom om förhållandena, och det är på grund af hans rapporter som prospektens uttärdare uppställer följande faktiska omständigheter såsom grunder för sina förhoppningar om speciella fördelar vid företaget: den utmärkta qvaliteten, utomordentliga billigheten och obegränsade tillgången på jernmalm, den låga tillverkvingskostnaden på Bessemerstål som direkt framställes från smältugn, den besparing som uppkommer derigenom att vattenkraft användes i stället för ångkraft, den låga arbetslönen i Sverige, tilläggsvinsten på Bessemerstålets förarbetning till rails, plåtar m. m. på stället, medan förut tackjernet eller stångjernet derifrån utfördes samt slutligen närbelägenheten till Rysslands och Tysklands marknader. Den nettovinst, prospekten ställer i utsigt, sedan verken fullt kommit i gång, beräknas till 29 4. Hr Fourniers nya mission. Utnämningen af den hittillsvarande franske ministern i Stockholm, hr Fournier, till den under närvarande förhållanden utomordentligt vigtiga posten af Frankrikes representant hos konung Viktor Emanuel i Rom har i alla politiska kretsar i Frankrike väckt ett så mycket större uppseende, som den kom alldeles oförväntadt. Den enda tidning, som hittills uttalat sig derom, är den högkatolska Univers, hvilken likasom bela dess parti i Frankrike agiterat för att regeringen icke genom utnämningen af en representant i Rom (man ville deremot att den franska ministern helt allena sedan både den italienska regeringen och den diplomatiska kåren förflyttat sig till det förenade Italiens nya hufvudstad, skulle stanna qvar i Florens!) skulle sanktionera den hel. fadrens plundring. Vi meddela här en del af Univers ifrågavarande af Louis Veuillot undertecknade artikel, såsom i mer än ett hånseende af intresse: Den ambassadör, som omtalas vara designerad för Rom, hr Fournier, har under kejsartiden varit dömd satt ganska långe träka ut sig på den kalla platsen af Frankrikes representant i Sverige. Der har han icke haft tillfälle att lysa, och ingenting gaf anledning att förmoda att regeringen ville gifva honom tillfälle att utmärka sig annorstädes. Denna onådighet är intet argument emot honom. Vikänna icke om hr Fournier har goda eller dåliga betyg öfver sig som diplomat, vI mena om man anser honom för en diplomat som kan utveckla skicklighet eller icke. I Stockholm underlättades affarernas löpande gång af den skandinaviska enkelheten, och franska regeringen har väl kunnat anbefalla sin representant att icke anstränga sig med någonting utomordentligt. Men i Rom är det just det utomordentliga som är det löpande. Sjelfva den omständighet, som kastar hr Fournier till Rom är mer än utomordentlig, den är oerhörd. Han skall blifva fransk ambassadör emot en annan fransk ambassadör, hvilken redan är ackrediterad hos en annan makt på samma plats i ett annat ändamål. Såsom ambassadör hos Viktor Emanuel, den usurperande suveränen, för hvilken han bör göra sig behaglig, skall hr Fournier nödvändigt komma att fiona sig i opposition mot markis dHarcourt, ambassadören hos påfven, den legitime suveränen, hvilken man måste åtminstone låtsa beskydda ännu en tid framåt. Vi frukta att denna rol blifver hr Fournier alltför tung, van som han är vid den svenska rättframheten. Utom svårigheten i denna roll, allt för invecklad för att icke säga dubbel, skall han finna sig utsatt för den italienska listen, som är så i stånd att inleda honom till mer än ett steg, hvilket kan vara farligt för hans ära som diplomat och för det katolska Frankrikes ära. Det är sannt, att olyckligtvis hr Fournier icke synes lägga mycket på bjertat Frankrikes katolska ära. Man har sett honom i Sverige slera gånger visa sig främmande för detta intresse(?) — en brist lika litet sällsynt som djupt beklaglig hos flertalet af våra diplomater. Antingen misstaga vi oss mycket eller är hr Fournier, hvilken vi för öfrigt visst icke tro vara någon revolutionär, frestad att visa sig mycket undfallande för den italienska idån. Denna lutning, i förening med nöjet att ändtligen lemna snön och njuta af solen, har kunnat förmå honom att antaga en plats, för hvilken flera andra skyggat tillbaka. Han skall icke rädas för Quirinalens fester och skall åt sin katolska kollega lemna omsorgen att dola Vatikananoeo — lan Gclall ala AnRAR ole Ef