Göteborgsposten – 5 mars 1872, sida 2

liga för toaletten, for han med fingrarne genom den krans af grått hår som omgaf hans hufvud, sträckte ut sina små ben och kände sig i stånd till hvad som som helet. Hen hade fört några bitar fårkött med sig i ett papper och kallt th i en butelj för att ha till frukost; men hans aptit var ej stark, och han nöjde sig med att dricka några klunkar ur thebuteljen innan han begaf sig ut. Liksom föregående afton begaf han sig framåt banan, räknande telegrafstolparne, klef upp för banbanken och såg jernstöttan, hvilken han glömt och vid hvars åsyn alla hans forhågor förnyades. Mer regn hade fallit under natten, och marken vor ännu slipprigare än den varit då han första gången besökte stället; för öfrigt var allt som förut. Det är sannolikt att verkningarne af den spritdryck mr Pentweazle föregående afton i så ymnigt mått förtärt ännu voro qvar i hans hjerna, ty kännedomen om att skatten låg der alldeles under hans fötter, på samma gång han var oförmögen att komma åt den, gjorde honom nästan ursinnig. Obestämda idter genomforo hans hufvud om att han skulle återvända till skjulet och der samt i grannskapet söka efter något redskap med hvilket han, utan att invänta Grograms ankomst, åtminstone skuile kunna öfvertyga sig om tillvaron af skatten, om han också skulle ha tillräcklig ainnesstyrka för att sfhålla sig från att tillegna sig något deraf. Men under det han funderade härpå, hörde han den den gälla hvissliogen af det annalkande lokomotivet och låtsade ögonblickligen som om hen med stort allvar betraktade telegraftråden, bibehållande denna ställning me