denna regel, då han låter förstå, att konstitutionsutskottet Åder han är ledamot) med sitt beslut att enligt S 107 R.-f. till kamrarne anmäla statsrådets enhälliga tillstyrkan af beslutet att inskränka rekrytåldern, icke Vafser någon underdånig skrifvelse om statsrådens entledigande, utan att anmärkningen blifvit beslutad endast för att få ett tillfälle att i kamrarne diskutera regeringssystemet i allmänhet. Månne icke Samtids-utgifvaren härigenom i Åden allvarsamma pressen yppat hvad som föregått i konstitutionsutskottet, hvars öfverläggningar — så har han sjelf sagt — genom sjelfva sitt föremål måste vara hemliga? Såsom icke minst karakteristiskt tillåter jag mig slutligen framhålla, att sedan nämnde utskotteledamot angifvit hvad med den beslutade anmärkningen egentligen åsyftas, tvår han sina händer, yttrande: för egen del tro vi ej att sådan (d. v. s. en anmärkning som kan gifva uppslag till diskussion om regeringssystemet i allmänhet) varit grundlagens mening, men visst är att den ofta blifvit så tolkad.