Göteborgsposten – 5 mars 1872, sida 1

rs Boktryckeri. — 184 2 ren kommer att förenas med den föreslagna generalstaben, så beror denna åtgärd på en föregående ny armorganisation (i parentes sagdt: den dröjer). På Första kammaren anslog icke hr Helanders uppskofsmotion, hvilken, af stateutskottet afstyrkt, äfven blef af nämnda kammare förkastad utan votering. Enligt alla rimliga sannolikhetsberäkningar hade det ofvan omnämnda regeringsbeslutet, enär det var grundadt på riksdagens uttryckliga bemyndigande, icke bort röna motstånd af någon annan än hr Helander; men huru besynnerligt det än kan förefalla, så visade sig att med honom förenade sig tre ledamöter i kammaren, hvilka annars påyrka reformer, men nu visade sig hylla motsatsen. Dessa voro hrr Hedin, Mankell och Sven Nilsson i Österslöf. Den förre till och med klandrade att regeringen så skyndsamt — redan en månad före riksdagens sammanträde — utfärdat beslutet om ekonomiska karteverkets förläggande under chefens för topografiska kåren styrelse och ledning, med hvilket beslut tal. ansåg kunnat anstå, enär sammanföringsåtgärden icke skulle gå i verkställighet förr än vid 1873 års början, dervid tal. likvisst förbisåg den nära liggande omständigheten, att om civilministern icke före riksdagen föreslagit och regeringen bestänt huru det ekonomiska karteverket skulle fortgå, så hade de dertill erforderliga medlen icke sf regeringen kunnat vid denna riksdag begäras för att utgå under nästa år. Samme talare ansåg att genom den nya anordningen skulle kunna tillintetgöras all kontroll och kritik öfver kartografernas arbete, ett ganska besynnerligt argument, som grundar sig på den förutsättningen att chefen, lemnande kartograferna friheten att vara vårdslösa, dock tålmodigt underkastade sig ansvaret och klandret för deras vårdslöshet. Af tonen och hållningen i hr Hedins föredrag framgick tydligt att han nu låtit förmå sig behandla ett för bonom främmande ämne och att de materialier han erhållit voro ensidiga; annars hade just denna fråga varit en af de få — enär den icke var af politisk natur — i hvilken hr Hedin utan att öfvergifva sin egentliga position, kunnat gifva regeringen rättvisa för en tillvägabringad reform. Hr Sven Nilsson i Österslöf, understödjande hr Helander, hade också bekommit en hop materialier för att bestyrka huru fel förekommo likaledes i topografiska kårens kartor, fel hvilka han ansåg så stora, att de kunde för rikets säkerhet i bändelse af krigsanfall blifva ytterst vådliga; men man hade uraktlåtit underrätta honom att dessa fel förekommo på äldre kartor, som sedan blifvit reviderade eller som alltjemt skola undergå revision efter den nya metod som införts efter 1857. Hr civilministern upptog till besvarande punkt för punkt de framställda anmärkningarne. Han bevisade huru de at motsidan och isyrnerhet af hr Helander åberopade auktoriteterna voro hvad i lagen kallas ostadiga vittnen de der säga nu ett, nu ett annat, enär de — och det styrktes med deras egna ord — än förordat, än motsatt sig hvad nu vidtagits, allt efter den olika ställning de intagit i frågan. Till och med hr Helander sjelf hade gjort sig skyldig till dylika motsägelser. Deremot hade alla de auktoriteter som i frågan egde sakkännedom och som bedömt den opartiskt — jag tror nästan att hr statsrådet Bergström betonade detta ord — förordat reformen. I afseende på hr Hedins antydda olämplighet deraf att kartograferna skulle underkastas militäriska lydnadsförhållan len, så erinrade br statsrådet att det visst icke visat sig skadligt om en civil kår erhölle militärisk organisation, hvilket exempelvis vore förhållandet med den under civildepartementet lydande vägoch vattenbyggnadskåren, mot hvars verksamhet och sjelfständighet inga anmärkningar kunde riktas. För bifall till statsutskottets framställning och afslag å hr Helanders motion (-uppskotvet) talade hrr Hörnfelt, Key, Almqvist och Jan Andersson i Jouvik, erinrande den senare om det besynnerliga förfaringssättet -att käxa på regeringen då den ansågs ingenting göra och ätven käxa på henne när hon gick representationens önskningar till mötes, undrande om det under sådana förhällanden kunde anses angenämt att vara regering. En ganska karakteristisk töreteelse under den långvariga förhandlingen tillåter jag mig att framhålla. Uppskotsmännen framböllo som stöd tör sitt motständ, att den af regeringen beslutade sammanföringen af de båda karteverken under en chefs ledning och styrelse endast var provisorisk — men när skulle då detta provisorium upphöra? Jo, när topografiska kåren blef med generalstaben förenad. Men vär skall detta ske? Jo, naturligtvis när en ny militärorganisation blir införd. Men när skall den ega rum? Jo, inom en icke ade han ingen uppmärksamhet dervid. En yt1I a .. gnki300 q