Göteborgsposten – 5 mars 1872, sida 1

hosta sästade han ingen uppmärksamhet dervid. En yt terligazo klunk ur cognacsflsskan hade värmt och stärk honom. Hans tankarj irrade bort från det närvarande: otrefnad till den stöldhistoria som i det förflutna fängslat hang uppmärksamhet och den belöning han skulle vinna i framtiden. — Jag minnes fullkomligt väl, sado han småleende för sig sjelf, den morgon då jag i Polisbladet läste om Bradstocks dom och plötsligt kom till den öfvertygelsen att detta vore ett företag som skulle löna sig ifall det kröntes med framgång, samt beslöt att taga i tu dermed. Aldrig hade jag inlåtit mig på en så stor affär, och nu undrar jag nästan på att jag hade tillräckligt courage att kasta mig in på den eller fullfölja den sedan den kostat mig så mycket, både i besvär och penningar. Jag kommer i håg den der morgonen; jag ville ha reda på grefre Espinassos affär — en listig och djerf bedragare don der, alldeles betäckt af javeler och dyrbarheter då han blef gripen. Besynnerligt att det ej föll mig in att begifva mig till Bow-street och höra efter hvad som kunde göras med grefven; men jag förmodar att jag var allt för upptagen af Bradstockeska affären, och då jag fick höra att Bradstock verkligen var död och det endast fanns en man qvar som kände till hemligheten, så förjagade denna underrättelse alla andra tankar ur mitt hufvud. Jag tycker mig ännu so det der värdshuset i Gravesend och värden som berättade mig hisrorien om striden mellan Bradstock och den man som dödade honom. Jag kan undra hvad som blifvit af den man som dödade honom? Någon