Göteborgsposten – 1 mars 1872, sida 2

herrar ät kommunalnämndens oraförande att så for som möjligt verkställa insä o, under förbebål att penningarna icke få ur sparbarken uttagas, för: än de i fråga varande barnen uppnått 30 Å 35 år: ålder, utom med kommunalnämdens tillstånd. Afliden veteran. Inom Sköldinge för samling i Södermanland afled i förra månader en gammal man Erik Gustaf Åberg, hvilken : sin ungdom såsom grenadier bevistat 1813 och 1814 årens fälttåg i Tyskland, men egnat sin mesta tid åt fredliga värf, i det han ända från år 1823 till 1870, således i 47 år, varit skollärare inom nyssnämnde församling, derunder i sin mån spridande ljus till mensklighetens förädling och framåtskridande. De flesta at socknens nu lefvande 50å 60-åringar hafva honom att tacka för hvad de kunna. Nägon tid efter sitt afskedstagande utur krigstjensten skötte han sjerdingesmanstjensten inom socknen. — Åberg, som uppnått 82 års ålder, erhöll för några år sedan medaljen för medborgerlig förtjenst; och vid hans begrafning slöto sig flere personer till sorgetåget, såsom en tacksamhetsgärd för hvad den gamle skolläraren gjort för dem och deras barn. Smäaktig tvist. Vid Ekesjö rådhusrätt handlades d. 19 d:s ett mål mellan ryttmästaren vid Smålands husarer W. Liljenstolpe och kaptenen vid Smålands grovadierbataljon A. E. P. Camps, hvilket, ehuru af småakiigaste art, dock, eller måhända Just derföre, väckt ett visst uppseende. Efter ett utförligt referat i tidningen Hvad Nytt meddela vi om saken följande: Ryttmäst. L. hade instämt kapt. C. att ansvara för det denne d. 30 sistl. Jan. uti en bildad större societet på ett i hög grad förolämpande sätt förtördelat och hotat Liljenstolpe. Denna förolämpning skulle ha bestått deri, att kapt. Camps vid otvannämnde tillfälle högljudt frågat en med L. samtalande person, löjtn. Taube, huru han kunde tala med den der personen, hvarefter C. trampat L. på fötterna samt, sedan L. bedt om förklaring, i stället för att bedja om ursäkt hotat att trampa honom en gång till. Den fororättades chef öfverste Taube hade, då L. vädjade till honom, förklarat sig ingenting kunna åtgöra i saken, men ådömde såsom t. f. generalbefälhafvare både L. och C. fyra dagars arrest för omaket. — För att i godo uppgöra saken hade L. föreslagit att C. i vissa personers närvaro skulle förklara sin ledsnad öfver det passerade, men som öfverste Taube ej tillåtit detta, hade L. nödgats söka upprättelse vid domstol. — Trenne vittnen blefvo nu hörda, hvarefter ryttmäst. L. uppläste ett längre anförande, hvilket innehöll åtskilligt som icke till målet hörde, hvarföre åklagaren yrkade ansvar åL. Käranden yrkade ansvar å sin vederdeloman enligt 16 kap. 9 8 strafflagen, samt begärde 50 rärs kostnadsersättning. Kapt. Camps fordrade 60 rdrs ersättning, liksom ätven alla de inkallade vittnena begärde godtgörelse för sin inställelse. Samtliga de fordrade ersättningarne anslogos till välgörande ändamål och milda stiftelser. — Det snygga målet öfverlemnades, och utslag afkunnas d. 4 Mars. Ett åldrigt par. I bref till Jemtlands Tidning berättas, att i en aflägsen by i Hede socken, Mösslingen kallad, bor ett äkta par, som uppnått den höga åldern af, mannen 91 och hustrun 94 år, egande båda i det närmaste fulla lisskraster. Ehuru de gifte sig redan år 1804 och ha en dotter, som bär den respektabla åldern af 67 år, ha de dock uraktlåtit att hålla silfver-, guldeller diamantbröllop, hvartill de haft anledning, men om hvars tillbörlighet de antagligen icke fått kunskap i den vrå af verlden, der de tillbragt sitt kanske derför så mycket lyckligare lif. Förtviflad älskare. Ett sjelfmord begicks under egendomliga omständigheter sistl. Måndag i Nyköping, hvarom stadens tidning berättar följande: En skrädderiarbetare vid namn Eriksson från Allhelgona socker passerade nämnde dag vid 4-tiden på efterm Båledes vid full dager, öfver stadsbron et; att ögonblicket förut på torget hafva sprungit ifrån sin fästmö, med hvilken han var i sällskap Båda voro på väg åt öster och skulle pasgara bron. I ett nu kastar han sig öfver barrisren och försvinner i atrömmen. En ar botskarl, som åsett händelsen, hoppade genast i för att rädda den olycklige från det förtviflade beslutets fullföljande och lyckades få fatt i hans hår; men till följd af den drunknandes motstånd och sparkningar måste han släppa taget för att rädda sig sjelf. — Anhörige till den aflidne bafva uppgifvit, att anledningen till det förtviflade beslutet skulle ha varit en upptäckt, som kommit honom att tvifla på sin trolofvades kärlek. Stolthet och finkänslighet synas således bafva utgjort utmärkande drag i mannens karakter. Han var 31 år gammal. MAwA —