Göteborgsposten – 1 mars 1872, sida 1

— — — — —— VX stirrade på den lille mannen — stirrade ännu skarpare då värden sade honom hvad den lille mannens ärende vo, och hvilken tjenst han åstundade af honom. — Kors! sade han, äro trådarne i olag? .De kunna ej vara till stor nytta då. Sällan sändes någon depesch på denna linien. De der elektriska telegraferna ha kommit i bruk sedan jag började, och jag förstår mig ej myc: ket på dem! men jag vet att på denna linien tjena de ej mycket till, och jag tyckto att mr Pencarrow hade fullkomligt rätt då han förvägrade ert bolag att spänna tråden genom sin park och lät den sträckas ut efter jernvägslinien. — Föga tänkte han väl på, sado värden, då han gjorde det, att den skulle få bära fram budskapet om hans död. — Åhja, sade skotten, det var illa nog för honom, men mycket förmånligt för dem som kommo efter honom. Derofter vände han sig till mr Pentweazle och yttrade: Ja, sir, det finnes ett skjul i närheten af Gwynruthia; det är helt simpelt och kan måhända vara godt nog för arbetare, men är ej lämpligt för er och era gelikar, som äro vana vid beqvämare förhållanden. — Det skall gå fullkomligt an för mig, sade mr Pentweazle som knappt kunde dölja sin glädje. Jag har flackat omkring mycket i landet och har ofta fått nöja mig med ganska dåliga beqvämligheter. — Nå väl, sade mr MPherson, om ni vill stiga in på mitt kontor, skall jag lemna er nyckeln till hänglåset för dörren. Kom ihåg att ni bör taga mat och dryck med