Göteborgsposten – 1 mars 1872, sida 1

er, ty det finnes ingen möjlighet att få en bit mat elle: en klunk våtvaror på hela mil från Gwynruthin. Samma afton steg mr Pentweazle upp på de illa hopfogade plankor som utgjorde platformen på Gwynruthins station. Bokhållaren som tog hans biljett tycktes bli helt förvånad då han såg honom stiga ur, men ännu mera förvånad då han såg honom draga efter sig en korg innehållande lifsmedel som han fört med sig på mr NMhersons inrådan. — Skall ni stanna vid Gwynruthin? frågade bokhållaren. — Ja, svarade den lille mannen. Här är ett bref från linieinspektoren, tillade han i det han räckte honom ett sådant. Bokhållaren läste det och lät höra en lång hvissling— Ni skall stanna här några dagar i telegrafangelägenheter och bo i skjulet der borta? Trefliga utsigter för er! — Det är ej särdeles lifligt här, förmodar jag? sade mr Pentweazle; ej många som komma hit? — Många som komma hit! upprepade bokhållaren. Ni skall ej se någon enda utom mig, och jag kommer ej förr än klockan nio och reser min väg klockan sex. Robinson Cruse hade ett muntert lif i jemförelse med det som väntar er här. — Jag måste foga mig i omständigheterna, sade den lille mannen småleende; sådana der obehag följer med tjensten; för öfrigt skall jag ha min liniekarl till mitt bi