Göteborgsposten – 28 februari 1872, sida 1

— — — A— hågen hos somliga riksdagens medlemmar att pricka lagutskottet om det icke gjort detsamma mot justitieombudsmannen: hvilket väl så mycket mer måste vara deras rätt, som de sjelfva hvart tredje år äro utsatta för möjligheten af ganska känubara prickningar från sina kommittenters sida. Man kan annars icke förstå, hvarför de till Hofrättens öfver Skåne och Blekinge förstärkande med en extra division fortfarande behöfliga 10,000 rdr skulle nekas, ty svårligen kunde man på allvar tänka sig att derigenom tramtvinga en domstolsreorganisation, ehuru det accentuerades såsom ett bufvudmotiv, eller att hindra ledamöter af hofrätten att åtaga sig enskilda uppdrag, hvilket tycktes vara en nagel i ögat på åtskilliga, specielt på hr O. B. Olsson från Maglehult. Så länge domrarne i en öfverdomstol icke åtnjuta mera än 3 å 4000 rdr i löneinkomst om året, lärer det icke kunna förmenas dem att söka extra inkomster, helst, såsom den främste mannen bland oppositionen grefve Posse intygade, de icke kunna tillvitas bristande nit i statens tjenst. Prickningen får väl således betraktas som hufvudsak, och att den föga lämpade sig mot justitiestatsministern, som i förliden månad först fick lagbyrån till biträde, som bisak. Hr Sven Nilsson från Österslöf var den enda skånska representant som försvarade provinsens liksom det allmännas behof af att lagskipningen icke försenas vid Skånska hofrätten. Kamrarnes beslut om tredje hufvudtiteln, anslagen till utrikesdepartementet, äro märkliga bl. a. derför att Första kammaren här framstår såsom mera oppositionelt sinnad än den Andra. Förhållandet, litet inveckladt vid första påseen det, är i korthet följande: K. M:t föreslog i statsregle ringspropositionen att ett anslag, som från Sveriges sida utgått med 3400 rdr åtgen militärattach i Paris, skulle öfverflyttas från tredje till fjerde hufvudtiteln, men anslagens å tredje hufvudtiteln förutvarande totalbelopp likväl icke minskas, emedan traktamentet åt ministrarne i Wien och Italien måste ökas, för den förre emedan hans traktamente blifvit i 1872 års budget för lågt bestämdt och för den senare i anledning af hufvudstadens förflyttning från Florens till Rom. Förslaget om öfverflyttning af attachens arvode till fjerde hufvudtiteln hade förmodligen sin grund deri, att det befunnits alldeles oundvikligt att bafva äfven en militärattache i Berlin och man ville icke, förmoda vi, begära en höjning i tredje hufvudtitelns anslag, mot hvilka riksdagen i allmänhet icke visat mycken vånlighet. Statsutskottet gick in på K. M:ts förslag om öfverflyttningen af arvodet, men minskade med motsvarande summa anslaget till ministerstaten, hvilket icke varit regeringens mening, och tillstyrkte, liksom förra riksdagen, 37,400 rdr, blott som tillfälligt anslag till öfvergående utgifter. Med 6 rösters öfvervigt gillades detta i Första kammaren, men Andra kammaren beslöt, såsom frih. Åkerhjelm proponerade, att hela den nuvarande och begärda summan skulle lemnas å tredje hurvudtiteln med bibehållande af militärattachåarvodet å densamma. Detta senare söbehåll finnes likväl icke i det protokollsutdrag som Andra kammaren aflåtit om beslutet till Första kammaren och härutaf tog sig igår grefve af Ugglas anledning interpellera utrikesministern grefve v. Platen om, för den händelse kamrarne beviljade ministeranslaget oafkortadt, det mycket berörda arvodet skulle bli qvar eller icke å tredje hufvudtiteln. Interpellationen lärer icke 1å anses såsom utgången från kammarens majoritet, men behandlingen af tredje hufvudtiteln visar att Första kammaren alldeles icke, såsom man brukar påstå, så afgjordt beviljar hvad regeringen begär. — I Andra kammaren vreds diskussionen från början något åt sidan om ämnet genom hr Hedins talangfullt uppställda och memorerade men malplacerade och tramför allt för långa anförande om förhållanden vid vårt konsulatväsende. Den som bevisar för mycket bevisar för litet, och oberäknadt att talmansklubban tycktes nära att påminna talaren om innehållet i 90 8 Regeringsformen, framkallade anfallets bäftighet en sinnesstämning just motsatt den beräknade. Andra kammaren beslöt att, som nämnts, bibehålla anslaget a tredje hufvudtiteln och dess slutsumma oafkortad. Men härvid torde böra observeras att om Andra kammarens beslut blir riksdagens, så faller frågan om anslaget åt en militärattach i Berlin; man kan icke ställa det ena på tredje och det andra anslaget på fjerde hufvudtiteln. Från konstitutionsutskottet förljudes nu att det 8. k. dechargebetänkandet icke kommer att helt och hållet, såsom det troddes et. ögonblick, sakna någon anmälan till riksdagen enligt 107 Regeringsformen. Efter votering och sedan den förseglade sedeln fällt utslaget, skall utskottet i Fredags hafva bestämt sig för att till riksdagen göra anmälan, enligt nämnde grundlagsparagraf, om den af regeringen gifna bestämmelsen att högsta rekrytåldern vid indelta armen blifvit fastställd till. 25 år. Beslutet lärer ej ännu vara formuleradt, endast principielt fattadt, men det uttalar likväl den åsigten att samtliga konungens rådgifvare Licke iakttagit rikets sannskyldiga nytta då de tillstyrkt ifrägavarande beslut. Huru alla ledamöterna från Andra kammaren i utskottet kommit till den ötvertygelsen att en föreskrift om att rekryter ej böra antagas vid högre ålder än 25 år, kan, med nutidens fordringar på soldatens utbildning, sägas strida emot rikets sannskyldiga nytta;, torde för den opartiske betraktaren synas otörklarligt. Är den oförenlig med knektekontraktens lydelse, säger man med skäl, så skulle väl 106 S Regeringsformen, som talar om öfverträdelse af grundlag eller allmän lag, blifvit tillämpad; men hittills har det icke fallit någon in ait bestrida K. M ts rättighet att föreskrifva hvad med en krigsduglig karl menas. Förändrade tidsförhallanden mäste göra förändringar i detta som i andra tall behöfliga. Hur nu än koustitutionsutskottets anmälan uppställes, så kan med visshet förutsättas att den icke Jeder till någon skrifvelse från riksiagen till konungen enligt 107 S med önskan Latt IIan ville ur statsrådet och itrån embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord. Sedan man i dechargebetankandet fatt inryckt nu nämnda anmalan eller -prickning, lärer ingen annan deri förekomma och betänkandet förmodas blitva färdigt inom få dagar. — På tal om konstitutionsutskottet, torde med detsamma en rättelse böra göras i förra korrespondensen der det sades att konstitutionsutskottet slutat behandlingen af törslaget till ny trycktrihetsförordning; — r re——— — nmosseeeswsseseses sa — an Ao