Göteborgsposten – 27 februari 1872, sida 1

Utan egare). At Edmund Pates, förf. till Modorna Vagabonder m. fl. Den andre mannen, vid hvars arm han höll sig fast med en viss nervös oro, var Grogram, så förändrad att han knappt skulle kunnat igenkännas af dem som visste huru han såg ut i Hobart Town. För att bli så oigenkänlig som möjligt hade han låtit sitt hår och skägg växa; det förra föll i täta massor ner på hans skuldror, och det senare var särdeles tjockt och yppigt. Han hade äfven blifvit fet under resan och såg ofantligt stark och dugtig ut. — Vi äro nu framme, Grogram, hviskade den lille mannen till sin följeslagare ; inom några minuter skola vi vera i land och allt är öfverståndet. Ööfverståndet? upprepade Grogram i det han plötsligt vände sig mot honom. — Ja, besväret och ovissheten, risken, kostnaderra — allt som jag under en så lång tid genomgått är öfverståndet, och resultatet är der — der, väntande på mig. — Huör nui någonsin hört att man räknar kycklingarne innan de äro utkläckta? frågade Grogram med ett hånleende. Har ni i sjelfva verket hunnit längre nu än då vi 7) Forts, fr. N:o 47.