Göteborgsposten – 26 februari 1872, sida 1

Article Image
samt erkännas och äfven skulle i minnet för varas, sedan andras af underordnad beskaf fenhet snart skulle vara glömd, erinrande till lika att endast grefve Wachtmeister skulle kunnat med full sakkännedom till besvaranda upptaga hr Hedins anmärkningar. I anled: ning af dessa talares yttranden uppträdde återigen br Hedin, lofvande att gömma deras tförmaningar i ett tacksamt minne, men vände sig egentligen mot grefve Sparre, som blet mycket illa åtgången. Såsom ett ytterligare bevis på vår diplomatis ringa värde och grofva okunnigbet omförmälde tal. ett i England utkommet politiskt-statistiskt arbete, hvilket i afseende på Sverige-Norge var rikt på de befängdaste misstag, uppgifvande att dessa dock grundade sig på uppgifter från utrikesdepartementets expedition. H. exc. grefve von Platen uppträdde till slut och äfven vid detta tillfälle som den typiska humaniteten, tackade hr Hedin för dennes utmärkta anförande och lofvade att åt de framställda anwärkningarne egna den uppmärksamhet som sakens vigt kräfde. Till nägra felaktigheter hade dock hr Hedin gjort sig skyldig; sålunda betingades bibehållandet af anslagen å tredje hufvudtiteln äfven af den omständigheten att öfverallt hade lefnadskostnaderna ökats högst betydligt; dernäst vore den af hr Hedin ifrågasatta åtgärden af att förena de tre nordiska rikenas konsulsväsende ingalunda fördelaktig, och vidare bestridde grefve v. Platen, likasom frih. Åkerhjelm, att de af hr Hedin omförmälda uppgifterna i det engelska arbetet om de svenska förhållandena blifvit meddelade af någon tjensteman i utrikesdepartementet. — Slutligen förklarade sig talaren egentligen icke missbelåten med det slut hvartill statsutskottet kommit; men han fruktade dock att en minskning i anslaget till tredje hufvudtiteln skulle försvåra en tidsenlig omorganisation af konsulsväsendet. Härmed var diskussionen afslutad, och resultatet blef den votering som redan här ofvan omnämnts. Innan jag slutar detta bref tillåter jag mig att framhålla en omständighet, som frih. Liljencrantz endast lätt vidrörde, men som hr Hedin under sin verksamhet såsom folkombud, vid behandlingen af tredje hufvudtiteln helt och hållet lemnat åsido, ehuru denna omständighet obestridligen är särdeles anmärkningsvärd. Från ministerstaten utgår under rubriken Lopektanslönertill f. envoyn i Köpenhamn grefve H. Hamilton 1200 rdr Hamb. B:co (al pari 4800 rdr rmt) och till f. charge dVaffairen i Rio Hylten-Cavallius 400 rdr H. B. (till begge sedan 1864), till f. envoysn i Konstantinopel frih. Palmstjerna 1200 rdr och till t. minister-residenten i Bryssel Mansbach 1000 rdr (till begge sedan 1868), samt till f. ministerresidenten i Haag frih. Wrede 1000 rdr (sedan 1869) — således tillhopa rdr Hamb. B:co 4800, eller i riksmynt 19,200 rdr. Emedan nämnde herrar icke tagit afsked, utan endast at en eller annan anledning lemnat sina platser, uppbära de expektanslön med hvilken, såsom benämningen antyder, följer rättigheten och förpligtelsen att till andra diplomatiska funktioner utnämnas i den mån sådana blitva lediga, Hvad hr Hyltån-Cavallius beträffar, så kan han i anseende till iråkad svår sjukdom icke till någon befattning ifrågakomma; men beträffande de fyra andra diplomatiska expektanslöntagarne finnes deremot icke något hinder för dem att åter komma i verksamhet, och kändt är att under de år dessa herrar uppburit expektanslön hafva åtskilliga dem fullt värdiga diplomatiska befattningar varit lediga. Om de icke erbjudits dessa, så är detta ett fel af utrikesministern; om de åter vägrat mottaga vidare anställning, så upphör med detsamma statens förpligtelse att förse dem med sådan lön, som beviljats dem under förutsättning att de skola återgå i verksamhet. Men denna anomali har, som jag ofvan antydt, icke ens vid denna riksdag blifvit anmärkt, och jag förmodar således att huru sträng och sparsam hr Hedin än är, så har i detta fall konsiderationsskäl gjort sig gällande; det kan likvisst icke grunda sig på de förutnämnda fyra expektativa löntagarnes ekonomiska ställning, ty den är obestridligen fullgod. SKSKEEEOKKXXXXXXXXXXXX— ———

26 februari 1872, sida 1

Thumbnail